Det här med julen ....

blir väldigt konkret och " nära " - då hemmet skall fixas ....och julgranen fällas av husmor själv..

Iklädd  rödgrön jacka, gummistövlar och .. jobbkalischerna - de permanent färgfläckade ( som nog TVÄTTAS mellan rundorna  :) ) - och med nya sågen i den ena handskbeklädda handen, stegade en MYCKET bestämd tant idag genom porten.
Den nyklippta 10-åringen  Cocke svansade en stund vid denna förhatliga instängningapparat, men såg sedan  att Matte styrde kosan längs landsvägen....så han parallellskuttade på insidan av gärsgården...
Onna avvaktade först vid husknuten - och sprang sedan gent över gårdsplanen  för att komma möjligast nära skogsgallrar-mullematte...

Inte alls så lämplig terräng för en höftfixad  - som visserligen utlovats ett " NORMALT " liv, men samtidigt förbjudits att HOPPA...
Inte nog med att markerna utanför de mina var kvistbeströdd efter rågrannens gallringshuggning, mjuk och underminerad av de eländiga sorkarna, nej - det går rejäla diken där också...För att till ytterlighet försvåra den helt lagliga framfarten, växer det ett gytter av sly där och - på baksidan av min bastu finns ännu historisk och tråkig taggtråd....

De granar som genom Salsfönstret utsetts till juleträdskandidater befanns vara ytterst olämpliga - taniga, glesa, sneda, toppvridna, så...man fick vandra vidare...
Plötsligt hade jag sällskap av Cocke, som under icke så juliga utrop schasades tillbaks till underkrypsstället -TVÅ gånger till och med, för LYDNAD hör inte till hans främsta kvaliteter...Inte då det gäller situationer där Matte försvinner ur synhåll...
Då är assistenten Onna bättre - hon LYSSNAR alltid till brakandet i buskagen tills hon igen får synkontakt....
Så också nu ...
Då jag nästan förlorat hoppet att hitta ett lämpligt träd kom Cocke tredje gången - och nu var jag redan i färd med att nedstiga i MITT EGET bergsdike - för HOPPA får man som redan konstaterat INTE och det ledde till ett ganska förnedrande rumphasande & knäkrypande - så han fick komma med...
Hade PRECIS kommit över diket och upp på "Öståkern " då den bara stod där.. Naturligtvis på andra sidan diket - men så nära att jag nådde målet genom att ånyo hasa ner i leran och ...såga...

Stolt som en jägare med bytet i ett stadigt grepp - och "jakthunden" glatt svansande runt benen öppnades stängslets två vinkelböjda trådar och vi välkomnades av en ännu stoltare  LYDIG HUND- Onna...
Granen berövades de torraste nedre grenarna och står nu i ett ämbare med vatten - för att intagas och kläs  då hemmet är redo....

RÖTT är erkänt julens färg,  så de rispor och granbarrsexem som Matte tilldelats -  istället för en tapperhetsmedalj - får gärna förorsaka  munterhet  OM nån besökare dyker upp....INNAN de bleknat ... på näsa och kinder ....