Efter-åskan-måndagsblues....

"Å de e mååååndagmorrron - å mitt huvud känns så tungt...."

I mitt fall är det inte något festande som bär skulden, utan åskvädret som drog över oss i nattast....Säkert är många så trötta att de ännu ligger och tar igen sig, men torpmor är liksom FÖR trött. Halvlitersbaljan kaffe lockade mera än sängen - eller som i natt SOFFAN...Klockan är sju....

I vår digitala värld kunde man ju förbereda sig väl för det som komma skulle...Stöpslar ut, vatten i baljor, baljor för vatten, evakueringsplanen etsad i hjärnan...Dock inga avskedsbrev till släkten om utifall...

Fönster"smygen" ( ett itusågat köksbord som skruvats fast i väggen under fönstret ) intogs för blixtbongning med kameran laddad och klar då molnen flockades.
Husets lilla nordiska fladdermus tog sina sena rundor - och flög ovanligt HÖGT.  Onna satt på bordet med matte lutande på armbågarna - och tittade på fladdradet , men vid midnatt fick t.o.m en beundrare av naturkrafter  skrämselhicka.

En otrolig hagelstorm skrällde mot de gamla fönstren på syd- och västsidorna och föranledde en snabb förflyttning till tamburen dit inget eventuellt splitter skulle nå...
Mattes hjärta kramades av en ångestfylld känsla....SKALL fönstren hålla ??? Hur går det med TAKET ???
Haglen verkade minst golfbollsstora och skuren sååå lång...UT hade man inget ärende för en koll av läget.

Blixtrandet och dånet  antog efter en stund sådana proportioner att situationen inte längre var vare sig spännande eller ens underhållande och  huset skakade som om en krigsövning med Pasi-vagnar  hade försiggått utanför i trädgården. Vinden ökade markant och regnet smattrade. INGEN paus gavs i ljus/ljud - och i ett skede funderade jag på att utrusta mig med solbrillor....Har ingen fallenhet för vare sig migrän eller epilepsi, men stackars de ( dem ??? ) som drabbas....

Hundarna kopplades - för att undvika panikattacker  OM vi skulle bli tvungna att uppsöka bastun som nödhägn.
Vi satt i tamburen - på golvet - bredvid brandsläckaren, med telefonen i mattes ficka - och bara väntade...Hundarna var ganska lugna - mycket tack vare rågpuikulabitarna som regelbundet gavs som godis...Onna sov mest, men Cocke "trampade" lite otåligt " NÄR GÅR vi ??? "  Vanligtvis kopplas de ju vid porten - 20 m från huset....INNE har de inte ens halsband på...

Nå, då ovädret förflyttat sig rejält norröver  gick vi och kastade oss på soffsängen i kammaren. Det var för hett uppe på vinden - där jag varit i repriser för att ösa ut vatten genom fönstret...

På morgonen var det ganska så "spännande" att gå på kontrollrunda runt huset. Några pelargonkrukor hade skuttat ner från farsturäcket och stockrosorna låg tryckta till marken på sydsidan. Husets mest utsatta sida var genomblöt, men - på det stora hela gick det klart...Tack och lov...

Höststämning råder....Radionyheterna säger att just Kimito-ön drabbats hårdast och många ännu är utan el...

Matte är trött både kroppsligt och mentalt - och "dagen efter  19 600 blixtar "   blir säkert ganska lugn ....

Skörd och åska

Efter att ha haft en ( skapande ) paus i skrivandet från i februari har jag plötsligt fått fart på tangenterna....Vet inte om jag EGENTLIGEN skulle ha TID  men just idag är det definitivt för varmt att vistas ute just den här tiden...
Alla gardiner är fördragna, skuggsidans fönster öppna, hundarna ligger som trasor på de svalaste platserna i huset...
I nattast hade vi Åskar på besök, men inget värre skyfall kunde registreras...Vattenmätaren vid Golden Showers visade 8 mm - och  tömdes genast för att det väntande- aviserade-  illvädret skall få plats...


Hallonen mognar nu med en sådan fart att man måste plocka varje dag . Kan inte förstå hur de kan vara så snabba...Har en känsla av  att de riktigt RETAS  medan man plockar...Svänger man  ryggen till ett nyavbetat buskage - så  vips har där tillkommit  en massa nya rodnande rödingar...
KAN naturligtvis också skyllas på varierande ljusförhållanden...

Bara idag har det deponerats både hallon OCH svarta vinbär i frysen - som  ännu inte hittat upp på vinden, trots att den faktiskt står i vägen i den lilla tamburen.  FORTFARANDE....


 TÄNKER varje år  att jag  "sedan på vintern" skall stå i köket med vedspisen het och "saftmajan" puttrande - kännande mig själv  präktigt husmoderlig...Pyttsan...

I fjol plockades ett  rågat tvättfat vinbär - som stuvades i kylskåpet för att inte dra mer än minimalt energi vid infrysandet...NÅN med miserabelt minne GLÖMDE sedan att åtgärda dessa vitaminbomber, så de sorgliga resterna fick slängas i kompostorn....Det kändes illa...

Men - i år har jag fått huset i det skicket att ingen -utom nån RIKTIGT  illvillig pedant - TORDE komma på ide´n att anmäla mig till " Biggest hoarder" - eller huset till  " Suomen kaamein kämppä "...Tyckte mig nämligen se en LITEN godkännande glimt i ögonen på några kritiska besökare  härom dagen....

Med det ville jag ha sagt att det kanske finns en chans att "bete sig husligt" i vinter....

Blåbär skall ännu plockas - för det finns MASSVIS - och det gör vi alla tre tillsammans. Vi har skogen alldeles utanför, men brukar kombinera länk och plock, så vi tassar ett stycke och går sedan ett litet skutt upp i risen...
 Hundarna kopplas i skuggan vid bärrika tuvor där de kan mumsa en stund och matte letar reda på liknande platser.   Inte långt ifrån - för att hastigt kunna reda upp trasslade flexin, flytta solvarma doggar till svalare ställen, krafsa och berömma...

En dryg timme brukar gå bra. Sedan har bromsar och myggor, myror och andra kryp hunnit intensifiera sin relativt direktinledda terror till den grad att man fått nog av flaxandet och krafsandet.

Nej, nu skall jag unna mig en mikrokaka - som bakas på 1,5 minut - medan vattnet till snabbkaffet kokar....

Sen har jag säkert energin som erfordras att tömma vattenbaljan - på vinden....
Måste invänta svalare väder - det som redan står på lur bakom åskfronten.....Klockan är nu 14.17...

SUCK....men jag KLAGAR INTE....

Högsommar ....och äntligen VARMT...

säger matte....alltså...
JAG - en rätt så välpåpälsad cockerherre - bryr mig egentligen attan om så mycket värme.
Ok - om det gäller morgonsolens inträngande å´ hunddynan vid vår plåtugn  - för DET kan vara skönt - om inte husets fagra dam ( Onna ) redan beslagtagit denna plats.....Hon rör sig kvickare än Fantomen då det gäller att hinna först på sköna ställen...
Samma sak gäller nattkvarterplatsen bredvid Matte....DEN damen svänger sig så många gånger INNAN sömnen faller henne i skallen, så jag har föredragit att inte klämma mina långa öron under hennes vältilltagna kroppshydda...Vilket Onna bryr sig föga om...Hon lägger sig egentligen nästan samma nanosekund som Matte - för att jag inte skall hinna....Trycker sig demonstrativt mot Mattes mage och tvingar Matte mot väggen...

SENAST på morgonnatten - då Onna har fått HETT av sänglifvet och nedstiger  medelst en ljudlig duns mot husets svala plastmatta - har jag min chans...Ger Matte en sakta puss på kinden med mina stickiga morrhår och lägger mig med svansen vid dynan ( som hon muttrande drar undan - och påstår att DÄR går gränsen : inga hundrumpor PÅ dynan )...

Matte har väl sagt det nångång : jag är släktens ENDA hundherre, men i ärlighetens skull har jag inga direkta fördelar av den positionen....Fem vuxna TIKAR och en helt ny liten tikvalp i släkten KUNDE ju bjuda på NÅNsorts hålligång NÅN gång...Men siii nej.....
En MAN  (!!!) vaktas bättre och intensivare än kronjuveler OM man alls tas in i ett hus där det doftar hormoner....
Juveler ja, jag har åhört matte diskuterande  MINA dyrbarheter  i en ton som jag definitivt inte kan godtaga... Ofina hon har med sina bekanta vädrat eller ventilerat tanken på något hon kallar " oskäligt dyrt för en procedur som tar en kvart i anspråk ".....
Och siii, hon BRUKAR vara försedd med ett synnerligen miserabelt minne, men SÅDANT minns hon minsann mellan verserna...Åtminstone de gånger nån av damerna med svans bjuder ut sig....

Hoppas värmen påverkar just DE minnescellerna i hennes hjärna så man kan gå i graven med intakta bollar....
Säger
Cocke med en suck -
och lägger sig bekvämt till rätta under blompiedestalen på östväggsgolvet.....