Det ena ger det andra...

heter det ju  - och visst är det sant....

I väntan på växt-/lusthusfönstren måste man städa - dels för att nämnda rutor skall rymmas in nånstans och dels för att de som hämtar dem inte skall förfasa sig över oredan.

Gamla spruckna ämbaren, trasiga /tomma mullsäckar, antika pappkartonger med högantikt DAMM
 ( från lagårdsvinden ) och annat kan-vara-bra-att-ha som nu slutgiltigt sorteras för borttransport SER mer skräpigt ut än vanligt då allt travas i och utanför skjulet...Sopsäcksparad...

Sorterandet kan i sig vara både roligt och underhållande.
Tiotals knippen med torkade ekblad hänger på spikar i skjulen... Har man gjort dem till bastukvastar - eller till djuren ??? Nu har jag sett på dem och lyssnat till historiska vingslag utan att få svar - i fem år...De kommer att brännas - eller komposteras..NÅN kan sparas men inte alla..

Gamla skidstavar - tjocka som kvastskaft ..Något för JULGUBBEN ???

Gamla mattor och mycket mössemusätna TÄCKEN...Av de sistnämnda MÅSTE man nog ta ett par små bitar till nånslags historisk tavla...Sådant tyg FINNS inte mera...
Kanske muséet skulle behöva en bit - eller nån textilfirma.....som vill plagiera mönstret ???

Så populärt som säckväv blivit i inredning så här inför jul är jag definitivt RIK ...Det hänger en massa säckar på snören mellan de olika avdelningarna i ladan...
INNAN de kan göras till något, måste de tvättas...
Kanske gör en "Strömsökrans " av ståltråd och säckvävsrosetter ???

HALMEN som kom med årets sista växtförsändelse kunde proppas i en säck till sittplats på vattenkälken ???

Men...hur jag kom på att just idag leta reda på den nyaste uteljusslingan - och slingra den runt den lilla granen - som för första gången får äran att stå JULGRAN ute...
Hela 2 meter hög ...yvig och tät .. blev den söt som en karamell - kunde jag konstatera nyss då vi var ute och jag provtänt de små lamporna...

Bara på prov...

Kanske det fanns julbaciller i dammet ????

Är glad som ett barn på julafton ....

Alltsedan min allra första vår här - 2009 - har jag önskat mig ett RIKTIGT växthus, byggt av gamla fönster.
KÖPTE då ett plexihus för att komma fort igång med det för mig så ofantligt viktiga odlandet. Betalade för hemtransport, betalade för hopskruvning efter att ha grävt ut grunden själv....

På min 60-årsdag bar mina starka gäster huset till rätt plats - för jag hade avsagt mig gåvor och bett = kommenderat  " schacket" att komma arbetsklädda....

Visst har det FUNKAT -i dessa fyra år - om än bristfälligt, för det är inte bara jag som struntar i bruksanvisningar - och resultatet blir ...inte som det skall...
De tunna plexiskivorna skulle klämmas fast med små clips - som den glade byggaren tyckte var helt onödiga...DÅ protesterade jag - vänligt men bestämt - och en del "onödigheter " pillrades  på plats...

DE skivorna har inte fladdrat som Dumbos öron i vinden....De som GJORT det har förankrats med silvertejp...INTE vackert....
I fjol höstas " oförskönades " huset ytterligare med ett trasigt trastnät över takets alla skivor - och hela härligheten överkastades med byggplast till vintern. Året innan hade takskivorna gett vika och det var lika mycket vitvara INNE i det som utanför...
Byggplasten gjorde jobbet den var ägnad för...Inte en enda gång behövde torpmor plumsa i snön för att krafsa ner snö från växthustaket....Den rutschade beredvilligt ner själv...

MEN - nu får jag glömma all förtret  - för igår fick jag ett meddelande på FB att fönstren jag bjudit på hade blivit mina.... Kunde nätt och jämnt hindra mig från att dansa en yster glädjedans, men glada utrop blev det...

Papper och blyertspenna framtogs, mått skrevs, rutantal uträknades - och materialåtgång beräknades...

Och - så måste man väl kontakta kommunen och grannarna - för en helt " lätt " liten  konstruktion blir det inte....

Förhoppningsvis står det färdigt till min 65-årsdag.....
Ser redan framför mig en bricka med champagneglas på det lilla bordet - och de tröttaste gästerna kan sätta sig i den sorgligen utkånkade " Lillsoffan " - som ska få ett värdigt liv efter sin tillfälliga vintersejour i garaget...

Den utsirade takkronan i äkta fanér skall nu målas under vintern och bli växtlusthuskrona...vit med fuskmurgröna och värmetåliga ljus ....

Om ett halvt år ....

Det går fort :)

Sängen ...blev ...ganska hög...

Ja, men alltså - nu står den där i alla fall....STÅR är kanske inte riktigt rätt ord eftersom ramen är fastskruvad i väggen med 10 cm skruvar...

JOBBET var riktigt roligt och närmast terapibetonat - eftersom datormusen kollapsat och en ny lät vänta på sig. Ogillar - milt sagt - allt sågande, men den nya fogsvansen bet betydligt bättre än den gamla och borrmaskinen som lånats av en väninna gjorde skruvandet till en barnlek.

Mina snickarprojekt brukar ofta stranda i förtid pga dålig måttagning, men ....VILL man så KAN man...tydligen...
LITE väl hög verkar den - åtminstone med det tillfälliga madrassarrangemanget som vår trötta familj knölar ihop sig på - men det löser sig. Nu HAR vi en stadig säng som inte knakar eller knarrar eller jämrar sig då man står på knä mitt i natten - för att rätta till underlakanet som tvinnat sig till någotslags repliknande...

FRIHÖJDEN är 40 cm - vilket kommer att möjliggöra stora hjulförsedda lådor för förvaring under vår " platå " - som är totalt benlös....
Tillkommer battinghöjden 10 cm + madrasshöjden....Hrrrmmm...LITE lägre hade den kunnat göras, men ser man saken realistiskt, så blir jag äldre för varje dag som går -  och får kanske svårare att komma upp ur något lågt...

En pall är under arbete - för husets "riktiga " gamling som fyllde 70 i lördags...Vår mörklockige Cocke blev 10 människoår - och HAN har lite svårt att komma upp.  
Inget så illa som inte har något gott med sig : han får övning för lårmusklerna - så kanske pallen blir stöd för Mattes trötta fötter eller som sittplats då det skall petas in ved i spisen ????
Pallen har använts i " decennier" i huset - kanske som trädgårdspall vid rensning, ingen kan ge svar då ingen finns att fråga.
STARK är den i alla fall fortfarande och skall efter borttagningen av mustuggad styrox, nackkudde från en snurrstol - arrangemanget fastspikat med spännrem - och sandpappring få ett par lager färg och ny dyna - för kommande dagar.



Eftersom  det splitternya virket användes rätt sparsamt har jag en del ideér om vad jag skall göra härnäst :)

Därom senare ....

Sängbyggandet på is....

Inte så lätt det här lilla livet - har man hört folk säga...Sant - så sant...
Man skall ha lång stubin och en stor portion humor ( eller en pizza i frysen...) om man ska se något positivt i att HA virket hemma, men inte våga sätta sågen i det....

Orsak : jag gillar RUSTIKT och ANVÄNT, LÄTTDEMONTERBART och FLEXIBELT.... I endel ögon är detta " oförklarligt och absolut inte härligt, utan närmast förfärligt "...

NEJ - här i detta hus ÄR det bara så här :
INGA lösningar behöver vara beständiga i typ 20 år...Och nånting som nångång varit något HELT annat , kan plötsligt vara något HELT " nytt"...
Antagligen har torpmor inte kommit ur "lekåldern " ännu...Tack och lov....

Som exempel : husets lilla spjälsäng blev en liten " minisoffa" - med hjälp av en skafferidörr som framfront, ett fönsterbräde med rundade framkanter kom upp på ryggstödet som " krona " och en vinkellist däremellan.....Fyra restbitar panel knackades fast på sidorna...
Hela arrangemanget är lite rankt och inte 100% bekvämt, men hundarna och jag RYMS nätt och jämnt där de få gånger vi " slappar". Men en drös kuddar - där såna passar bäst - kan man t.o.m somna framför brasan...i sin lilla kreation som kostade ...några strykningar med vit färg - så alla delarna fick samma nyans...
Barnsligt eller inte - jag känner en viss stolthet efter hoppusslandet av det jag gör...
Det är MITT liv och jag kräver inte att nån skall förstå det - eller tycka om det - eller ge komplimanger....

GÄSTER då : var ska DE sitta ????  Ja, om min bokföring inte kastar väldigt mycket kullerbytta, så är besöken här ganska lätt räknade...och realistiska jag kan inte börja anpassa huset efter " gäster"..

KÖKET brukar vara samlingsplats nummer ETT......
I somras köpte jag ett stort antikt fällbord/slagbord som många ryms runt ...och då sitter man  s.a.s     " värdigt " i " Salen "...
I lilla " Rys-soffan" ryms två rumpor eller tre...

DÄRFÖR tänkte jag mig en gedigen bastant RUSTIK säng där vovvarna och jag skulle sova vintertid   OCH trötta gäster - eller vilda barnbarn - kunde ges en möjlighet att vila / sitta / rasa...

Den nya sågen är köpt - ännu oprovad - och....virket står snyggt uppradat i vindsuppgången...
Gäller bara  att ...våga...såga...
och sedan försöka få en rustik prägel på nydoftande moderniteter.... 

Wish me luck  :)

Regnväderstankar

Första NOVEMBER ....Regn....Inget jag ogillar, trots att brunnen redan är full...Tyvärr är vattnet i den grumligt  pga för snabb tillströmning och ..jag måste googla - för jag VET att det finns knep att få det klart...Typ fiskskinn i kaffe :)

Regn ger plats för lite tillbakablick och meditation....
Då jag flyttade hit för fem år sedan stod det en rejäl dubbelsäng i " kamarn" - det lilla genomgångsrum jag fortfarande använder som sovkabyss. Sängen kånkades ut till garaget och ersattes med en resårsäng från vinden. Trots att den var alldeles för smal för en rund gumma + två lurvtassar ( med 8 tassar sammanlagt ) fick den duga i tre år - innan den OCKSÅ förpassades till garaget.
Då kom en utdragbar soffa till vårt enkla tjäll, samtidigt som en drös isolerande inredningsskivor ( Ladrillo Rusticana  - det " modernaste " i huset hittills - utom it-tekniken )
Skulle soffan vara ANTIK så skulle den antagligen få stanna där den är, men nu är den typ 1970-tal, lackad och ...utdragen just så mycket att vi tre torpbor ryms...Madrassen är skarvad med en utskuren bit ur en annan madrass - på längden...
Gissa vem som ligger i " diket " mellan dessa ???

Jo, den som tröttnat på obekvämt sovande och har planerat en gedigen på-plats-byggd säng....Eller egentligen en RAM till en annars benlös platå, med två bastanta fastpinnade bjälkbitar som   " stöd- tassar" - framtill...
Sängsystemet måste vara lätt demonterbart - för golvet skall slipas nästa vår....Ett absolut MÅSTE...

Ladugårdsvinden hade materialet - ohyvlat - och en av dessa nedkastade battingar sågades med den 5 år gamla och redan uuuurslöa såg som stod till buds...
Mätte naturligtvis lite fel - och fick såga ut en 2 mm skiva - med samma slöa....Hmmm.
Man KUNDE ju ha väntat tills en ny - vassare - såg hade tagits hem , men vem har tålamod att vänta då arbetsivern faller på som stora berg...???

Nu står arbetet stilla, de sågade delarna är utförda till tamburen - efter att en irriterad torpgumma upprepade gånger slagit tårna i dessa där de legat på golvet bredvid köksbordet...

Superlon/skumplast är DYYRT har jag sett på webben, så det blir att " slakta " två eller tre madrasser från övre våningen...Kanske med hjälp av lödkolven ???
Får se nu om nån kommer med goda råd :)

Hur som helst - vi skall väl rymmas bättre än bra på en 120 cm bred brits - som är 230 cm lång ???

Och ...min strävan efter en VISS minimalism kanske går lite framåt då  EN av alla de provisoriska lösningarna får en mer permanent karaktär ????

Den som lever får se - sägs det ....Och tålamod har man ju  ?????