Matte med hus: Hundarna, jag och våra härliga "husdjur"

Matte med hus: Hundarna, jag och våra härliga "husdjur"

Fullmånen är den skyldige

Jaha, nu är det påbörjat och jag känner mig ömsom euforisk, ömsom förfärad. Så brukar det vara, då min impulsivitet för mig som en spåna på brusande vatten.
Dagen började som sagt med den annars sköna hundlänken ( se båt-& alkoholproblematiken i förra
 bloggen )
Efter bastun och åtgärdandet av en hel veckas disk - eftersom varmvattnet varit avstängt sedan försommaren och jag nu hade hett vatten i bastugrytan) småslöade jag tills...jag fick ett veritabelt raserianfall.
FÖGA hundpsykologiskt och inget jag yvs om, men sanningen ska fram...

Diskandet vid köksbordet i det kaotiska köket  hade resulterat i ett helt ämbare slaskvatten- där det också flöt ett kladdigt omslagspapper i vilket jag paketerat ett skinn från en( icke-ekologiskt odlad) rökt forell ...Eventuellt också lite äggskal och annat GOTT...
D.v.s. i HUNDsmak gott....

 Plötsligt hade jag Onna bredvid mig. Hon såg glad ut, men samtidigt lite ..underlig. Hennes långa öron var inte direkt våta, men inte heller som de brukar..Bringans hår såg mörkare ut än vanligt.
Med ett milt leende tog jag tag i det ena, sade ömt : Har du badat öronen nånstans ???
Plötsligt slog en aning mig med full kraft. Jag sniffade misstänksamt på henne - och jo, misstankarna besannades. ..
I det som sagt kaotiska köket - där nedlyftade väggskåp trängs med förgpytsar och penselburkar och all världens grejer, stod det ÄCKLIGA slaskämbaret med rejäla skvättar utstänkt vatten runt. Jag BRUKAR inte ha blöt kompost/slask, utom nu ibland då varmvattnet är avstängt - och då förvaras ämbaret i tvättrummet...
Nu hade jag själv åstadkommit denna för en hund oemotståndliga "smaskpyts"... och raseriet var ett faktum.
Mycket var säkert uppdämd ilska över båt-& alkohol-länken på morgonen.

Hundstackaren fick se sig kopplad - för att hon inte annars skulle ha kommit godvilligt till bastun, där det naturligt nog fanns hett vatten. OCH tallsåpa...Hundarna  tvättades så sent som FÖRRA veckan, så därför var jag liksom extra sur över att frampartiet på denna snåla hundfröken nu IGEN måste tvagas.
Hon fogade sig snällt i den rätt omilda behandlingen, lyssnade naturligtvis till den ordsvada jag överöste henne med - förutom vattnet. ( Dummmm hund, snuskfia, äckliga djur, man fååååår inte gå i roskis, matte ARRRRRRG osv )
Tur för mig att hon KÄNNER mig och vet att jag är sur/arg/ilsken bara en kort stund och sen är det över.
LÅNGILSKA är inget för hundägare. Det är synnerligen olämpligt, eftersom djuren "lever i nuet".

Så - genast då jag sade " NU KLAR " fick hon springa iväg och det gjorde hon glatt och villigt, men kom mycket fort tillbaka med sin gladaste uppsyn påklistrad - som för att säga  : Du e väl GLAD nu du också ???
Och - se det var jag.
Hennes minspel kan bara inte beskrivas , det talar för sig själv och måste SES.

OCH - som alltid : det ena ger det andra och aktiviteten fick flankstöd av den nästan fulla månen.
Diskbordet antog en helt ny färg - och inte ens bara EN... Ramen medelhavsblå och vedlådan och dörren blev något färgfabrikören kallar : "sammal" - eller mossgröna. Färgvalet "nojade " mig själv lite, men diskbord =vatten =blått och ...ja...
Jag försöker vara så grön som möjligt...Och jag vill INTE ha några standardskåp...

På kipplådan hade jag  limmat schablonbokstäverna V E D - i snirkliga och vackra versaler klippta ur kontaktplast.... och dessa övermålades nu. Spänningen var stor ända tills lådan målats andra gången - efter en sen hundlänk -och remsorna skulle dras bort medan färgen ännu var våt..

Klockan var vid detta lag redan 23.30 - resultatet var FINT och jag euforisk då jag snabbt rollade över de övriga ytorna med en av de många "rollarna" som tagits ned från vinden  - där de förra ägarna av vårt lilla hus hade hängt dem - ordentligt inpackade i plast och oåtkomligt för ev möss.( Har faktiskt inte ens sett av några priplor av sådana husdjur på de snart två år vi bott här...SKÖNT.. )

Nu - i dagsljus - är euforin kanske lite upplöst, men " je ne regrette rien " - som det skulle stå på min gravsten  om jag mot förmodan skulle få en..
Kanske det blir att dutta lite färg på vissa ställen men - stilen skall vara lite shabby chic - eller vad det heter ;) - fast då med VITT ...

Fortsättning följer - och i morgon är mångubben HELFULL, så energin BORDE räcka till !!!
Kram..

Hundpromenad söndagen den 22.8.2010

Blåsten var härligt svalkande då vi i rask takt närmade oss gästhamnen i vår lilla by. På vägen stannade vi och utbytte nyheter med bekanta - som krafsade hundarna  och berömde dem för deras fina beteende...
Nere i gästhamnen gick vågorna höga. Där låg förutom de "gamla välkända" också en fin mindre kryssare - från Hangö.
Då hundarna och jag gungat på pontonbryggan en stund, kom två flickor i ca 9-10 års åldern upp på piren och började gulla med mina fyrbenta - som var totalt utom sig av lycka... Flickorna fick veta vad hundarna hette, hur gamla de var och jag fick veta att de ha de två hundar de med.

De äldre i båtlaget var inte hugade att utbyta några som helst artighetsfraser. De satt som fastlimmade vid det lilla bordet - där det var uppdukat både öl och long drinkar...
PÅ FÖRMIDDAGEN och med BARN ....Hallååå, jag kan förstå ett glas vin till maten i en hamn, men öl och lonkero på söndag, en tidig förmiddag....

Egentligen handlar min blogg om hundar och hus, men - tydligen också om alkoholbeteende...
Själv köper jag ca 1 flaska öl per år - till humle&fjärils"godis" ( blandar med socker eller honung - och häller på superlonsvampar som stoppas i muffinsformar av metall...) och dricker vin ca 5 ggr årligen.

Säger inte detta för att moralisera, utan för att jag avgjort inte har något behov av starkvaror. Fattar inte varför det skall vara så viktigt att rutinmässigt köpa hem taxvis med burkar av någotsomhelst slag...
Beroende ???
Tja, det måste väl vara nån sån orsak...
Det finns vatten i kranen - för jag dricker det- då jag är törstig...Saft,te, kaffe och kakao också....

Tyckte i alla fall synd om flickorna i båten. Barn skall inte behöva se föräldrar med burkar framför sig.
Hoppas innerligen att de varit på "sightseing" i byn, bunkrat vatten vid butiken och förundrat sig över friden ..
Att inte orsaken till besöket varit att sitta och smutta i en lugn hamn.
Barnen skall i så fall vara hemma med nån nykter vuxen.

Då jag och vovvarna kom hem bar jag ved och tände till bastun - och skall nu bada - bort irritationen...om det går.....

Stolt som en .....jag vet inte vad ;)

Röken har lättat, den som för en timme sedan lade sig över vår lilla by. MASKINEN har slutat yla, handsågen slutat gnissla och hundarna har kommit in. De har gjort fridstörar-matte sällskap ute på gården.

Mattes projekt skulle ibland (=oftast ) må bäst av att ha en Jim Björni eller Remontti-Reiska inblandade, men idag har hon utmärkt sig RIKTIGT SJÄLV...

Kökets förvandling är på väg - och skulle med lätthet kunna slutföras på kanske en vecka - om icke det vore för de saknade sekinerna...Rörmontören OCH elektrikern borde komma på en dryg timmes arbete var, men matte har bara inte råd..
Därför har hon i dag - icke lekt någondera av de sistnämnda, utan använt sig av sin älskade DREMEL.( En liten multifunktionell hobbyborr/slip/fräs/poler/etc-maskin - som också sköter mattes fötter !!!! )

Dess bråkdelsmillimetertunna små fräs-skivor har snällt jobbat sig genom bröstpanelsbiten på 1200mm x 35 mm och åstadkommit en kanske inte helt perfekt men FUNGERANDE  hon-spont för den påföljande hansponten - alldeles vid det dubbla el-uttaget vid fönstret. Alltså, som om det inte räckt med utskärandet av två dryga halvcirklar i ett panelbräde med en cirkelsågstillsats i "stor-maskinen"+ två små halvcirklar i ett MED HANDSÅG KLUVET bräde- ur vilket sedan denna honspont frästes....Puuuh...

Nej, det skulle ännu sågas ut en rätt stor bit - för fönstrets foderbräde... MEN, nu är pussel-pysselbitarna på plats och "ingen kommer att förstå mängden jobb" då allt ser perfekt ut... med hjälp av pyttelite spackel + färgen som skall på....
Jag var i ett skede så stolt att jag hade lust att ta med mig det sågade till butiken för att få ens lite erkännande, men en vuxen tant GÖÖÖR inte så. Hon dokumenterar sitt slit steg för steg på den nya telefonen - där nu ett fyrtiotal bilder trängs....
 STÖÖÖÖN - jag behöver ännu en DONGEL !!! för att kunna överföra fotona till datorn. Vid alla "blåtandade pinulker" - jag som inte VILL HA så mycket elektronik.....( I och för sig går det med en mellankabel också, men då jag surfade efter lösningen på överföringsproblemet, råkade jag komma över ordet dongel, som var något helt nytt för mig...TYPISKT manligt ord...eller ????) Ekonomiskt sett ingen stor investering, men ekologiskt..fånigt...

Månne dagens framgång med panelen skulle berättiga mig att smygstarta med målandet - trots att panelen är uppsatt bara på "de väggar i vars knut " diskbordet ska stå...I synnerhet som jag därpå skulle få detta bord på plats - och slippa riva mig på dess metallkant i tid och otid....

Ja, det blir morgondagens utmaning, i kväll kan jag slipa diskbordet...

Ha det bra till nästa gång ;)

Skördetider stundar - mitt i allt annat stök...

Nu ser man vad ett halvt ämbar ren fin kompost"mylla"per vinbärsbuske gör...Bladen är mörkgröna och blanka, hela busken andas välmåga och man vågar knappast tro att den förutom allt detta ännu skall ha BÄR att bjuda på. Då man sedan lyfter på grenarna finns där så mycket att man godvilligt lämnar det till en annan dag.
Detta för att tvättfatet redan är halvfyllt och ryggen ber om nåd.  I MORGON - om det inte regnar ;)
Obs ! Här finns FEMTON buskar med svarta vinbär, tre skrabbiga rödvinbärs- och några av varierande kvalitet varande krusbärsbuskar...6 av "svartingarna" fick kompost i fjol och de är hästlängder bättre än de andra.  "MAN" borde bara beskära, göra nya stöd och såga bort de krikon-och plommonträd som växer in i buskarna - eller tvärtom ....Men NÄR ???

Nu skall bären rensas,  frysas ( bara de kallnat i kylskåpet ) och tas fram nån dag då vedspisen kommit igång och Majan tagits ner från vindsskrubben. ( Kan redan i andanom känna dofterna som sprids i köket den höst/vinterdagen - och KÄNSLAN man får av att vara en "präktig" husmor...)

Krusbären har varit så få att de gått orensade i munnen, som godis.
En del av squasharna har blivit fina, men de jag faktiskt VÄNTADE mycket av, verkar ha stannat i tillväxten. Skalen är tjocka, fröna har borjat mogna, men fruktköttet är stenhårt. Ändå har de vuxit i växthuset och fått massor av vatten. Undrar vad som gått fel..
På fröpåsen står det att de skall bli ca 2 kg tunga..Suck..Mina väger kanske 500g var...

Min verksamhet är sååå splittrad mellan spackling av väggar, skrapning av köksskåp,sågning av bröstpanel, sandpappring av väggar, tillvaratagning av frö som skall sås "i lådor som lämnas ute i jorden" - enligt odlingsråden...etc osv mm..
Däremellan hundpromenader, vedhuggning, bastueldning ( innebär också vattentransport och vedbärning ), lite myspys och ...sömn.
Uppe på vinden finns det fortfarande saker som borde avyttras, vilket innebär att somt skall diskas, somt tvättas - och endel bara "försvinna".  Såpass mycket "efterkrigsbarn" är jag att slänga saker bara inte går för sig.
Nuförtiden skulle man väl kalla det HAMSTRA, men - allt har jag INTE själv skaffat, så jag känner inte mig träffad.
Har planerat att ordna ett loppis, men det har funnits sådana i snart sagt vartannat vägskäl hela sommaren, så jag har skjutit upp förverkligandet av detta evenemang. Nån liten slant skulle inte vara helt ovälkommen heller, så det bara MÅSTE bli av.
Jag har dessutom saker som INGEN annan har - vad sägs t.ex om skridskor av TRÄ ??? Eller träsåar, som "byggsatser "- för banden har kommit bort och delarna ligger spridda i sågspånsfyllningen...Vad kan man begära för sådant ?? Man måste bygga ihop eländena - och sen vill man väl ha dem själv ???

Allt som har med renoveringen att göra BORDE dokumenteras - helst i häftet som skaffats för ändamålet, men...vad göra då häftet förkommer (= gömmer sig under nån av de miljontals prylar som plockats ur väggskåp som tömts för att tas ner...Man antecknar på allt möjligt - som sedan  kanske hittas nån gång..Senast då eldningssäsongen börjar och alla otaliga papperslappar och annat sorteras.

Tänk om man var två (???)- eller om man hade en sekreterare, nån som gladeligen plockar efter en energisk, slarvig tant....Haaa, det är nog bara att kämpa vidare..." De BLIIIIR nog bra, bara de blir färdigt " - brukar jag trösta mig själv...

Idag tog jag faktiskt ledigt och åkte med sommargrannen till kommunens enda "spa" - för att avnjuta deras fiskbord&lunch...Vilken lyx efter en diet på squash och lök och sojakross...;)

Lite skrattretande

kunde det kanske ha varit - om grannarna sett mig i natt...Men - jag bryr mig inte om andra om jag gör något så "extremt" som att ligga i gårdsgungan med en fuskfäll under och ett gammalt/antikt täcke både över och under...
Alla som lyssnar på nyheter vet väl varför en tjock tant på 60+  är ABSOLUT tvungen att fördriva tiden mellan midnatt och 02.30 med näsan mot världsalltet- eller ??? D.v.s inte varje natt utan då himlen bjuder på sällan förekommande underhållning :
Perseidernas stjärnregnscirkus överträffade nog alla tv-program med sin glitterföreställning. Inte ens de envetnaste myggorna fick mig att retirera.
Otroligt stämningsfullt var det dessutom. Daggen föll, syrsorna spelade, det knastrade, ploppade, susade i buskar, träd och på plåttak - och jag kunde bara ana mig till ljudens ursprung.

Skall inte komma med några  slitna fraser om att känna sig liten, men visst var det en fin känsla att känna gemenskapen - att vara en liten del av vintergatans "stoftpartiklar"...(  Att kalla  drygt 80 kg tant för PARTIKEL kanske inte är helt korrekt... Men det låter roligare än fettceller och ömma leder ;)

Dessutom gjorde fladdermusen otaliga gungöverflygningar - som för att hjälpa mig med myggutrotningen. Vi har tydligen ett outtalat grannhjälps -och biståndsavtal : jag tänder gårdslampan så nattflyn av olika slag hittar dit -och "Bättis"hittar dem...
Förstår inte att nån kan vara RÄDD för allehanda kryp och kräk...Synd, för de bjuder på så mycken trevnad och intressanta möten i naturen.
Min önskan är att få gården MÖJLIGAST "kräkvänlig "..Humlor och fjärilar m.f.l ska ha utfodringsplatser och växtlighet som de trivs med. Grodorna skall få en dammliknande våtmark. osv

I dag blir det bastu för två -och fyrbenta boende i detta hus. Innan bastubadet realiseras måste ved bäras och  vattnet som noggrant samlas vid varje välkommet regn  tömmas ur tunnor i ämbaren som sedan fraktas till bastun - vars gryta sedan begränsar mygglarvernas kläckningsprocedur ( för att säga det vänligt )
Eftersom en storm för länge sedan fällde el-ledningen mellan ladugården och bastun, har jag "valt" att bada på förmiddag eller mitt på dagen.
Man MÅSTE inte ha belysning i bastun...

Nu är klockan tio och jag MÅSTE få mig igång...Kanske det är så här att vara "dagen efter" - bara att huvudvärken fattas...Puuuuuh...MEN - det var väl värt detta lilla obehag...Synd att det räcker länge till nästa stjärnfallsanstormning...

Hundarna, jag och våra härliga "husdjur"

Nu ska det ske - efter många års funderande - bloggstarten ! Varför en blogg överhuvudtaget? Jag finns ju på FB och är  inte märkvärdigare än andra - fast....kanske inte alldeles vanlig i alla fall.

Onna som 2 månader 

En presentation vore väl på plats:
Jag :Nanne- kvinna- född 49 -frånskild och obunden sedan 1982--morsa till fem vuxna barn och mor/farmor till "ett ökande antal barnbarn"..OCH - som av rubrik/titel och annat framgått : MATTE ! ( Om hundarna skulle beskriva mig, skulle det väl vara : virrpanna av stora mått, ändå ganska konsekvent och rätt så rättvis - åtminstone vad hundlivet beträffar...)

Hundarna: Onna Artemis, en 4 årig cockerdam, ljust blue roan och en perfekt hund för en icke-perfekt människa.
Och - vårt tillskott i familjen sedan mars 2009 - cockerkillen Cocke, en 7-årig kärleksfull mörkpälsad blue roan. Tidigare har jag aldrig velat ha en hanhund,
men jag blev helfrälst då han kom in i vårt liv. Inte heller ville jag ha "karlfolk"
här, men Cocke är ett undantag, för något så ömsinnat och gosigt kan bara inte finnas UTOM just i denna hundgestalt. Han väntar sig inget och ...ger allt och- får allt.

Vågar påstå att jag är MYCKET ekologiskt sinnad, trots att "vi" har bil och använder den - för vi bor ändå i glesbygden och behöver den...( VI -hundarna och jag .. )

Utan att på något sätt glorifiera min miljömedvetenhet eller/och livsstil  MÅSTE jag  få berätta hur man KAN leva...Hoppa av i detta tidiga skede - du som inte orkar med hjärntvätt ;)  Det jag berättar är INTE MENAT som sådan, trots att det kan låta så...Det är bara en skildring av  vårt liv - det är ju om det denna blogg skall handla .Miljön är en viktig del av det hela, men inte allt...Och det BLIR mycket annat, bara jag blir varm i kläderna. LOVAR !!!!

Utöver huset-hundarna-utomhusdjuren  brinner jag för bl.a  trädgårdsskötsel och ekologisk odling, som i år har lidit av både torka och skadedjur.
Onna har gjort vad hon kunnat -hon hjälper mig dagligen med att leta larver på rosorna och äter dessa rosmarodörer  med största förtjusning. Måste faktiskt hålla efter denna larvdiet, för det kan ju inte vara så hälsosamt..
Cocke bevattnar det han klarar av - och därför är våra matnyttiga växter inom nätstängsel...

Då Onna och jag flyttade till orten, lade jag upp annonser om metallnät för ingärdning av tomten och mångas ögonbryn åkte nog upp då jag deklarerade att "hunden skall ha lika stor del av tomten som jag - INGA hundburar för oss !!! " Jag kan förstå att det är bekvämt att ha koll på djur och därför "fängsla" dem, men det hör inte till min filosofi, åtminstone vad mina hundar beträffar.
Det har visserligen inneburit att jag fått se efter deras framfart lite noggrannnare för att de inte skall skada - eller skadas...

Tomten är 3700m2 stor och hade varit oskött i ca 10 år. Manshöga tistlar vajade mellan lika högt gräs då vi i september 2008 kom på visning.
JUST då hände så mycket annat i familjens liv att jag bara ville ha ett eget hem och fort - och JUST detta enkla hus kändes som det enda rätta. Jag hade letat i så många år och sett så många skräckexempel på över-renoverade hus att det bara sade PANG genast.

Här finns förutom bostadshuset en ladugårdslänga med "vagnslider", vedbod,servicehall och snickerboda. Den sistnämnda i de lokaliteter där kossorna fordomdags stod och idisslade.
Ett garage står tre meter ifrån detta annex och en separat bastu finns i tomtens absoluta utkant.
Enormt höga hallonsnår -lite förvildade odlade hallon - vinbärsbuskar, plommonträd, krikonträd, äppelträd
är bonusväxter bland ogräset....
Också en uppsjö av gamla perenner kommer upp efter hand som det blir rensat och röjt. Något som tar TID - eftersom man måste gå  ytterst varsamt till väga för att inte riva upp fel växter.
Här fanns/ finns för att nämna några : blåvita stormhattar, dagliljor av den vanligaste orange varianten, krolliljor i vinrött och orange, såpört (saponaria) i skirt rosa, gullris, toppklocka, liljekonvaljer + lite blåbär och lingon.
Stora ekar bjuder skugga, liksom 2 hästkastanjer och en stor thuja.

Dessa har - naturligtvis - utökats med lite eget och lite köpt och steget till fullbordan är långt.
En trädgård blir väl aldrig färdig och det är bra. Inte heller huset kommer att stå klart förrän ....Ja, jag har förbundit mig att leva till 84 - så jag hinner få lånet betalt. Sen får "man " se....

För att återknyta till rubriken, finns det förutom all önskad och oönskad växtlighet en mängd "utomhusdjur"
- i form av en hel del småfåglar, åtminstone tre stationära snokar, ett par huggormar, en massa ödlor, spindlar, fjärilar, kastanjeborrar - och åtminstone tre alldeles fantastiska paddor.Den minsta hoppade igår i växthuset - en lite söt sak på kanske 35 mm.

Den största höll det faktiskt på att gå galet för i går kväll, då jag från trappan kollade in något vitt som låg vid grinden. Detta visade sig vara en näsduk, som gott kunde ha legat där till morgonen, men...
Plötsligt steg jag på något som gnisslade till under stöveln och jag höll på att få fnatt  innan jag kunde konstatera att "stor-Paddy"  hade klarat min icke-alls-så-ringa vikt utan att ta skada. Hon hoppade obehindrat vidare och då jag plockade upp henne såg jag att allt var på plats.
Man skall tydligen inte försöka vara ordentlig, åtminstone inte nattetid och utan belysning...

ORDENTLIG och SYSTEMATISK  är inte något som kan förknippas med mig, men därom senare. Detta var egentligen bara en kort introduktion - en inledning till det som kallas VÅRT LIV...

Välkommen med - om du har lust !

P.S Onna brukar reagera för paddorna genom att stanna och "peka" ut dem med nosen, men nu var hon väl mer intresserad för vad jag stoppat i fickan.