Och det precis då man borde ha åkt på ett viktigt möte. Men inte kan man byta däck riktigt ännu - bara för ETT möte, då det säkert igen blir varmare. Så, det blev ett mejl till föreningen och lite småbitska kommentarer om att man inte skall bjuda in gäster - en naturfotograf - denna årstid och till ställen som ligger sååå avlägset...
Nå, detta har ju inget med mitt husprojekt att göra - om man inte betänker mängden FÖRBEREDELSER man måste göra inför detta möte ;)
( MÅSTE jag berätta ??? OK ...För att hund A inte skulle yla ihjäl egna och kompisens trumhinnor och/eller hund B inte skulle skrapa sönder dörrar ( i ren panik över oljudet ???? ) så var jag tvungen att kontakta en 4H- förening för att höra mig för om dogsitters...
För att sedan eventuella dogsitters skall "klara" jobbet lite bekvämare måste jag bära in " gäst-toan" - som varit förvisad till utedassets mörkaste hörn hela sommaren....
För att få utrymme med gäst-toan, måste jag sortera det osorterade återvinningsbara avfallet - som dumpats i duschrummet - som ju inte använts som duschrum på hela sommaren = från april till nu...
Och - efter sorterande måste jag sedan sopa upp MYLLA - som legat "gömd" på golvet - sedan vårsådden i samma utrymme...och damm...och diverse...OCH tvätta av golvet....
Varmvattnet måste jag också knäppa igång -för det har varit avstängt sedan vattnet i bastun tinade upp av vårvärmen....
Inte heller detta förlöpte alldeles problemfritt, för en el-säkring pajade i ren protest över det plötsliga energislöseriet.( icke dock att jämföra med partikelacceleratoranvändares el-förbrukning - googla: kvanthopp 14.10.2010 )
El-skåpet sitter UTE på väggen - och säkringsbytet krävde sålunda a) påklädning, b) pannlampa, c) reservsäkring d) nötning av 4 dörrars gångjärn + e) uppgörandet av en butikslista KÖP SÄKRINGAR, DISKMEDEL..
Nå, nu är allt gjort - utom att allt det sorterade skall föras ut - för leverans till djupförvaringssäckarna i centrum av vår lilla by....)
Och nu skall jag gå ut och se om högeraxeln skulle gå med på lite vedhuggning - så jag inte fryser - då den första snön faller över vårt lilla hus här i förskingringen ....För jag har nu varit på två av tre laserbehandlingar för det verkligt onda i denna så viktiga kroppsdel...
Ibland tänker man så där lite flyktigt att det IBLAND kunde vara helt skönt att vara en 9-16-på-jobb-människa - för dessa VERKAR att vara så mycket mer systematiska och aldrig ha problem med att bjuda in människor - som dogsitters...
MEN - för det mesta trivs jag med mig själv....
Så det så...
torsdag 14 oktober 2010
torsdag 7 oktober 2010
Mattes axel......
Idag är det jag som skriver för matte har blivit INVALID ..Innvälid säger hon själv och betonar det på engelska...( säger att hon är "ogiltig" ;) )
Hennes högra axel har varit ilsken en tid - sedan Cocke knyckte till i kopplet och hon skrek rakt ut för att det gjorde så ont. Då hade vi varit och barnvaktat en 2 åring och en 8 månader ung...Den sistnämnda doftar baby och är spännande att snusa på... Matte sa att han är faaaasligt TUNG...Hennes axel var sjuk redan då vi kom hem därifrån...
Nå, envis som hon är har hon kämpat på med jobbandet, undvikit såna rörelser som fått henne på knä av smärta, men nu idag ringde hon till HVC.
Hon såg glad ut då hon lade bort telefonen - som jag hämtat åt henne.
"IDAG skall vi till Bruuke - HVC - åka bil..."
DET tycker vi om, vi hundar. Ofta får vi hoppa in i bilen om nån kommer och porten skall öppnas. Matte kallar bilen "hundkoja"..
Hur det nu skall gå att komma iväg -när bilen dessutom skall startas med att slå in en kod innan den fattar att VI får köra den.. Och jag kan inte växla...
Matte är optimistisk. Det är för det mesta. Ger inte upp förrän hon inser att hon inte klarar vad som helst.
Hon kan inte dra på sig jeansen...Så det blir mjukisbyxor...Jag är bra på¨att HÄMTA byxor - och dra dem AV henne. PÅ kan jag inte så det gör hon själv - också med EN arm....Jag kollar också att plånboken är med. Om det alltid finns PENGAR i den vet jag inte, men ibland är den jättetung och då tar hon slantar från den när vi skall och handla mat.
Matte säger att det är tur att vi bor som vi gör - då det kör ihop sig så här. Vi har hela stora gården att springa på och hon hittar på roliga saker - som i natt, då hon tog pannlampan på sig och hade oss att leta "godis" med hjälp av vårt luktsinne...
Hon KLARAR två koppel i en hand, men det är säkert jobbigt - för då säger hon såna ord som hon inte annars använder. Och så ser hon sur ut.
Nu har hon varit och tvättat sig och jag hörde att hon muttrade något om att det inte skulle få vara så här stökigt. Varmvattnet är avstängt sedan i juli - då hon började flytta skåp och kylskåpet kom på ett ställe som inte hade el-uttag. Därför ligger det DISK på golvet i tvättrummet...Och därför får VI inte gå in där...
IGÅR sade hon nog att hon skulle lägga i en ny skarvsladd - med plats för TVÅ stöpslar.En för varmvattenberedaren och en för kylskåpet. Bara tills elektrikern kommer och fixar det "på riktigt".
Hoppas vi kommer iväg och att hon blir bra i axeln FORT. Läkaren är i alla fall en expert på såna "invaliditer"- med 25 års erfarenhet.
Det har matte kollat upp - då hon googlade HONOM och "onda axlar"...Då hon googlat färdigt sade hon med ett flin :
Jaha, det kanske är " supraspinatus´slemsäck " som jäklas...OM det inte är nån ruptur på supran eller nån annan sena...Fast det säger jag inte till läkarn...Han kan ta reda på det själv...
Så vi får se.....
Hon hör nog av sig då vi kommit hem - eller nån annan dag....
Over and out
Hälsar Onna
TIDEN på bloggsidan är fel ..Kl 23.47 SOV vi faktiskt..Rätt tid borde vara runt 9.47. Piiip...
Hennes högra axel har varit ilsken en tid - sedan Cocke knyckte till i kopplet och hon skrek rakt ut för att det gjorde så ont. Då hade vi varit och barnvaktat en 2 åring och en 8 månader ung...Den sistnämnda doftar baby och är spännande att snusa på... Matte sa att han är faaaasligt TUNG...Hennes axel var sjuk redan då vi kom hem därifrån...
Nå, envis som hon är har hon kämpat på med jobbandet, undvikit såna rörelser som fått henne på knä av smärta, men nu idag ringde hon till HVC.
Hon såg glad ut då hon lade bort telefonen - som jag hämtat åt henne.
"IDAG skall vi till Bruuke - HVC - åka bil..."
DET tycker vi om, vi hundar. Ofta får vi hoppa in i bilen om nån kommer och porten skall öppnas. Matte kallar bilen "hundkoja"..
Hur det nu skall gå att komma iväg -när bilen dessutom skall startas med att slå in en kod innan den fattar att VI får köra den.. Och jag kan inte växla...
Matte är optimistisk. Det är för det mesta. Ger inte upp förrän hon inser att hon inte klarar vad som helst.
Hon kan inte dra på sig jeansen...Så det blir mjukisbyxor...Jag är bra på¨att HÄMTA byxor - och dra dem AV henne. PÅ kan jag inte så det gör hon själv - också med EN arm....Jag kollar också att plånboken är med. Om det alltid finns PENGAR i den vet jag inte, men ibland är den jättetung och då tar hon slantar från den när vi skall och handla mat.
Matte säger att det är tur att vi bor som vi gör - då det kör ihop sig så här. Vi har hela stora gården att springa på och hon hittar på roliga saker - som i natt, då hon tog pannlampan på sig och hade oss att leta "godis" med hjälp av vårt luktsinne...
Hon KLARAR två koppel i en hand, men det är säkert jobbigt - för då säger hon såna ord som hon inte annars använder. Och så ser hon sur ut.
Nu har hon varit och tvättat sig och jag hörde att hon muttrade något om att det inte skulle få vara så här stökigt. Varmvattnet är avstängt sedan i juli - då hon började flytta skåp och kylskåpet kom på ett ställe som inte hade el-uttag. Därför ligger det DISK på golvet i tvättrummet...Och därför får VI inte gå in där...
IGÅR sade hon nog att hon skulle lägga i en ny skarvsladd - med plats för TVÅ stöpslar.En för varmvattenberedaren och en för kylskåpet. Bara tills elektrikern kommer och fixar det "på riktigt".
Hoppas vi kommer iväg och att hon blir bra i axeln FORT. Läkaren är i alla fall en expert på såna "invaliditer"- med 25 års erfarenhet.
Det har matte kollat upp - då hon googlade HONOM och "onda axlar"...Då hon googlat färdigt sade hon med ett flin :
Jaha, det kanske är " supraspinatus´slemsäck " som jäklas...OM det inte är nån ruptur på supran eller nån annan sena...Fast det säger jag inte till läkarn...Han kan ta reda på det själv...
Så vi får se.....
Hon hör nog av sig då vi kommit hem - eller nån annan dag....
Over and out
Hälsar Onna
TIDEN på bloggsidan är fel ..Kl 23.47 SOV vi faktiskt..Rätt tid borde vara runt 9.47. Piiip...
söndag 19 september 2010
Tänk om man hade lite mer pengar...
Då skulle man kunna anställa några långtidsarbetslösa - att fixa det man själv misslyckats med...
Som nu bastutaket.. Jag byggde ställningar, precis så långt virket räckte. Mer FINNS visserligen, men så oåtkomligt på lagårdsvinden att jag inte får ner det ensam.. ( Ja, men heeeej - SÅGAR man det redan där uppe, så går det förmodligen lättare ;) Det hade jag inte ens tänkt på tidigare..BRA att man ventilerar sina tankar här i sin ensamhet ...)
Fick sedan en dag bort 6 tegelpannor som putsades av lite och ...skulle fås på plats igen. Se det var betydligt svårare i och med den lite för låga ställningen..Jag började plötsligt bli rädd där uppe, för det svajade och "svipade" lite väl mycket. Ena hunden låg dessutom 3 m under mig- och kunde ha fått ett otrevligt lass över sig...
BORT får man tydligen nästan vad som helst - och vissa saker/ arbeten borde man dokumentera - stegvis - så man fick tillbaks allt igen..( Typ avloppsrör under lavoarer...Men SÅNT har jag under kontroll - efter 30 år som frånskild..)
Efter tre försök fick jag någotslags rätsida på merparten av det folk på orten kallar "kaklen", men tro mig - det började läcka in... Jääääklar...Visserligen i ETT hörn bara, men ändå....#§§¤##..
Nu blir det en lite mer omfattande basturenovering än jag själv hade tänkt mig. Barnen - de vuxna - utdömde byggnaden redan då stället inhandlats. " MORSAN !!!! Så här KAN du inte ha den..."
Låt vara att insidan är klädd med enbart hårdskivor både på väggar och i tak och med ingen som helst annan ytbehandling än sot. Man blir alldeles ren i alla fall, för man lutar ju inte sig mot de lite svartspräckliga ytorna.
Bastu-ugnen är rätt ny, felfri - alldeles som vattengrytan. Inget fel på tekniken alltså.
Moderna ungdomar skall ha allt så sterilt...Krom och kakel och ....laminat....( Förlåt bara... Det passar i NYA hus, men INTE här - och inte hos mig. Här ska det vara VARMA färger och varma material..)
UTSIDAN av bastun måste få sig en makeover. Nya vindbräden, putsade och ställvis kanske utbytta tegelpannor. En ny fönsterruta - eller två, för de är "skarvade". De ligger liksom omlott, på ett sätt jag aldrig sett förr...Det hinner man i vår....
Sotaren har lovat förse mig med nya stegar -naturligtvis mot betalning - och dit ryker skatteåterbäringen.. Håhhhåja.
Hoppas han har glömt bort saken. Man kommer ju bra upp på taket nu då där står två stegar och ett gytter av bräden och battingar...EGENTLIGEN infaller sotningsbesöket alltid i maj och KANSKE jag skullle försöka senarelägga hans hösthitkomst till ljusa vackra majdagar...
Det om bastun och bekännelserna.
Idag har jag i alla fall fått de två trädgårdsstolarna in i vagnslidret. Stolar som salig husfar här en gång i tiden gjort. " Farbror E " kallar jag honom då jag "talar med" honom...." Tant R " kallar jag frun. Jag har ett foto av dem på väggen - och bedyrar allt som oftast att " jag nog skall få allt att fungera - så småningom..."
Grannarna här runt omkring har berättat hur ordentliga de var och hur snyggt det var och....så tittar de lite försynt beklagande på min "byggoreda". Bra att man inte HÖR deras tankar.
Nu måste jag nog ta mig i kragen och sysselsätta mig med annat än dagens förmodligen största projekt : att vässa en stor kniv och med den oändligt försiktigt lösgöra en getingbylla från dörren till vagnslidret....Boet är ju tomt på invånare och kommer aldrig att användas av getingar igen.
Det är så vackert att jag- redan då jag såg det i somras - bestämde att det skall fastsättas på ett av de kommande hyllstöden i köket - och få en pytteliten ledlampa i sig...( Inte blir ledlampor väl HETA ??? I så fall blir det ett gammaldags ficklampsarrangemang ...)
Getingarna har innehaft en stor fantasi med sitt materialval - som passar min inredningsstil perfekt.
De har vävt in både rödmyllestrimmor och fönsterbågsvitt i det annars så vackra gråsprängda boet.
De KAN det, de små liven...
Så, skärpning alltså....ALLT material kostar inte något, men mångt och mycket blir dyrt om man slarvar...
Snart är det fullmåne igen och - senast då skall jag jobba med annat än getingbon :)
That´s a promise....
Och - man skulle ha stryk som gnäller över regnandet....De har det betydligt värre i Pakistan...
Som nu bastutaket.. Jag byggde ställningar, precis så långt virket räckte. Mer FINNS visserligen, men så oåtkomligt på lagårdsvinden att jag inte får ner det ensam.. ( Ja, men heeeej - SÅGAR man det redan där uppe, så går det förmodligen lättare ;) Det hade jag inte ens tänkt på tidigare..BRA att man ventilerar sina tankar här i sin ensamhet ...)
Fick sedan en dag bort 6 tegelpannor som putsades av lite och ...skulle fås på plats igen. Se det var betydligt svårare i och med den lite för låga ställningen..Jag började plötsligt bli rädd där uppe, för det svajade och "svipade" lite väl mycket. Ena hunden låg dessutom 3 m under mig- och kunde ha fått ett otrevligt lass över sig...
BORT får man tydligen nästan vad som helst - och vissa saker/ arbeten borde man dokumentera - stegvis - så man fick tillbaks allt igen..( Typ avloppsrör under lavoarer...Men SÅNT har jag under kontroll - efter 30 år som frånskild..)
Efter tre försök fick jag någotslags rätsida på merparten av det folk på orten kallar "kaklen", men tro mig - det började läcka in... Jääääklar...Visserligen i ETT hörn bara, men ändå....#§§¤##..
Nu blir det en lite mer omfattande basturenovering än jag själv hade tänkt mig. Barnen - de vuxna - utdömde byggnaden redan då stället inhandlats. " MORSAN !!!! Så här KAN du inte ha den..."
Låt vara att insidan är klädd med enbart hårdskivor både på väggar och i tak och med ingen som helst annan ytbehandling än sot. Man blir alldeles ren i alla fall, för man lutar ju inte sig mot de lite svartspräckliga ytorna.
Bastu-ugnen är rätt ny, felfri - alldeles som vattengrytan. Inget fel på tekniken alltså.
Moderna ungdomar skall ha allt så sterilt...Krom och kakel och ....laminat....( Förlåt bara... Det passar i NYA hus, men INTE här - och inte hos mig. Här ska det vara VARMA färger och varma material..)
UTSIDAN av bastun måste få sig en makeover. Nya vindbräden, putsade och ställvis kanske utbytta tegelpannor. En ny fönsterruta - eller två, för de är "skarvade". De ligger liksom omlott, på ett sätt jag aldrig sett förr...Det hinner man i vår....
Sotaren har lovat förse mig med nya stegar -naturligtvis mot betalning - och dit ryker skatteåterbäringen.. Håhhhåja.
Hoppas han har glömt bort saken. Man kommer ju bra upp på taket nu då där står två stegar och ett gytter av bräden och battingar...EGENTLIGEN infaller sotningsbesöket alltid i maj och KANSKE jag skullle försöka senarelägga hans hösthitkomst till ljusa vackra majdagar...
Det om bastun och bekännelserna.
Idag har jag i alla fall fått de två trädgårdsstolarna in i vagnslidret. Stolar som salig husfar här en gång i tiden gjort. " Farbror E " kallar jag honom då jag "talar med" honom...." Tant R " kallar jag frun. Jag har ett foto av dem på väggen - och bedyrar allt som oftast att " jag nog skall få allt att fungera - så småningom..."
Grannarna här runt omkring har berättat hur ordentliga de var och hur snyggt det var och....så tittar de lite försynt beklagande på min "byggoreda". Bra att man inte HÖR deras tankar.
Nu måste jag nog ta mig i kragen och sysselsätta mig med annat än dagens förmodligen största projekt : att vässa en stor kniv och med den oändligt försiktigt lösgöra en getingbylla från dörren till vagnslidret....Boet är ju tomt på invånare och kommer aldrig att användas av getingar igen.
Det är så vackert att jag- redan då jag såg det i somras - bestämde att det skall fastsättas på ett av de kommande hyllstöden i köket - och få en pytteliten ledlampa i sig...( Inte blir ledlampor väl HETA ??? I så fall blir det ett gammaldags ficklampsarrangemang ...)
Getingarna har innehaft en stor fantasi med sitt materialval - som passar min inredningsstil perfekt.
De har vävt in både rödmyllestrimmor och fönsterbågsvitt i det annars så vackra gråsprängda boet.
De KAN det, de små liven...
Så, skärpning alltså....ALLT material kostar inte något, men mångt och mycket blir dyrt om man slarvar...
Snart är det fullmåne igen och - senast då skall jag jobba med annat än getingbon :)
That´s a promise....
Och - man skulle ha stryk som gnäller över regnandet....De har det betydligt värre i Pakistan...
lördag 18 september 2010
Logik - eller total avsaknad av....
Efter - eller mitt i - en höstförkylning är det dags för lördagsbastu. Eftersom vi bor så avskilt MÅSTE man inte vara tiptop ( hemska tanke ) annat än då man besöker släkten - går på bröllop - på födelsedagskalas
( tack för dessa evenemang!!!! ) och resten av tiden kan man hanka sig fram iklädd gräslurviga kamoflagebyxor och nån färgfläckad gubbskjorta i äkta flanell...Eller något liknande...INTE svart klänning med blåblommig omlottkjol runt och en solrosgul blus upptill.....;)
Nåja, bastun....Såpass logisk - eller LAT - är jag att jag plockar med mig ved och TÄNDE då färden mot bastubyggnaden antrådes....Vatten fanns där idag - till all lycka - för skicket är inte så sprittande efter flere dagar av hostande och nysande med feber.
Hundarna kommer alltid med - trots att de ibland blir tvättade -men de lägger sig i omklädningsrummet på en dunrock ( tack syrran ) efter en snusrunda under laven och bänkarna medan jag tänder under gryta och i spisen...
Logiken då ? Jo, att göra sig ren och fin på förmiddagen - då man EGENTLIGEN borde syssla med städning.....Och i synnerhet då man bestämt sig för att rensa avlopp...
Avlopp...huuu...Man borde inte ha såna alls, för de tenderar att slagga igen efter en tids användning..
I synnerhet då man renoverar, har stängt av varmvattnet och ändå skall leva ett "normalt" liv med vad allt det innebär....
För att dra en barmhärtighetens slöja över eländet med alla dess doftsensationer från jästa rönnbär och kvarglömda blötläggningar....Jag fick det gjort... Har TÄNKT på saken i säkert ett par tre veckor...
Ändå har jag en lapp på köksväggen där det står " Gör något otrevligt varje morgon - så kan du känna dig stolt resten av dagen "
KUNDE ju ha tagit med mig hett vatten från bastun ( vilket fortfarande är möjligt - eftersom grytan håller vattnet hett ett dygn - bara man kommer ihåg att kasta dunjackan över locket ) för att förenkla arbetet.
Och så kunde jag ha låtit bli att börja med bastutaket, för nu .....läcker det....Viljan att GÖRA är större än kapaciteten och det borde hindra mig från mångt och mycket...
Var får man tag på människor som behöver tillfällig bostad och jobbar mot mat och boende ??? Utan att nån tror att man söker partner ;)
För DET gör jag INTE...
( tack för dessa evenemang!!!! ) och resten av tiden kan man hanka sig fram iklädd gräslurviga kamoflagebyxor och nån färgfläckad gubbskjorta i äkta flanell...Eller något liknande...INTE svart klänning med blåblommig omlottkjol runt och en solrosgul blus upptill.....;)
Nåja, bastun....Såpass logisk - eller LAT - är jag att jag plockar med mig ved och TÄNDE då färden mot bastubyggnaden antrådes....Vatten fanns där idag - till all lycka - för skicket är inte så sprittande efter flere dagar av hostande och nysande med feber.
Hundarna kommer alltid med - trots att de ibland blir tvättade -men de lägger sig i omklädningsrummet på en dunrock ( tack syrran ) efter en snusrunda under laven och bänkarna medan jag tänder under gryta och i spisen...
Logiken då ? Jo, att göra sig ren och fin på förmiddagen - då man EGENTLIGEN borde syssla med städning.....Och i synnerhet då man bestämt sig för att rensa avlopp...
Avlopp...huuu...Man borde inte ha såna alls, för de tenderar att slagga igen efter en tids användning..
I synnerhet då man renoverar, har stängt av varmvattnet och ändå skall leva ett "normalt" liv med vad allt det innebär....
För att dra en barmhärtighetens slöja över eländet med alla dess doftsensationer från jästa rönnbär och kvarglömda blötläggningar....Jag fick det gjort... Har TÄNKT på saken i säkert ett par tre veckor...
Ändå har jag en lapp på köksväggen där det står " Gör något otrevligt varje morgon - så kan du känna dig stolt resten av dagen "
KUNDE ju ha tagit med mig hett vatten från bastun ( vilket fortfarande är möjligt - eftersom grytan håller vattnet hett ett dygn - bara man kommer ihåg att kasta dunjackan över locket ) för att förenkla arbetet.
Och så kunde jag ha låtit bli att börja med bastutaket, för nu .....läcker det....Viljan att GÖRA är större än kapaciteten och det borde hindra mig från mångt och mycket...
Var får man tag på människor som behöver tillfällig bostad och jobbar mot mat och boende ??? Utan att nån tror att man söker partner ;)
För DET gör jag INTE...
tisdag 14 september 2010
Det här med ogräs....
Sommaren har ohjälpligen gått och just nu i skrivande stund är det sol mellan molnen och de "spridda skurarna".
Har varit bortrest tre dygn och vid hemkomsten suckat sorgmodigt över mina odlingar - och då närmast över ogräsmassorna i dem. Har tre ingärdade trädgårdsland - för att jag gillar växelbruk och - att bestämma SJÄLV hur och var jag gödslar. Denna ide omfattas inte av cockerhannen Cocke, som gladeligen lyfter benet mot allt som verkar "kissnödigt"...Dvs gödselbehövande...'
I växthuset gör han INTE det, för han har lärt sig. Jag tröttnade dessutom rätt fort på att skrika :
BORRRRRT från landen !!!! - då dessa var nysådda, så det blev stängselnät av olika slag runt a) Fräslandia = potatis/purjo/kållandet redan första året och b) runt det nya "Flolandia" - som döpts efter syrrans familj (eftersom de trälade på där i fjol..)c) växthuslandet - som går i en halvcirkel runt denna byggnad - och inhyser diverse växelvis odlade vegetabilier...liksom de andra "länderna"/landen..Stationära växter i C - är persilja, dill, lavendel, timjan, salvia, oregano. Fler örter kommer bara "vi hinner"...
Nå, nu ser man inget av de egentliga grödorna under tistlar, gråbo, kamomill e.t.c, - som SKA bort så man kan ODLA något RIKTIGT i nästa år.
Jag är som sagt rätt grön och definitivt ingen anhängare av ogräsmedel - tvärtom har jag i flere år drivit en hätsk kampanj mot bl.a. de multinationella företagens glyfosatprodukter - som anses vara de enda saliggörande för jordbruk och gårdskarlar. Ännu förra året skulle jag hellre ha burat in mig för en tanke som slog mig i går...
Då greps jag av panik med mina egna små odlingsplättar och deras utseende och tänkte att man KANSKE skulle kunna .....Men - efter lite googlande - har jag kommit till att jag hellre har ett höstligt ogräskrig med bara egna handskförsedda nypor och - på våren -någonslags brännapparatur...
Tanken på de stackars försöksdjuren som får dessa preparat i ögon och på renrakade hudpartier är precis nog för mig att kunna gå bärsärkagång i butikerna - så 60+ jag än är....HUNDAR, kaniner, råttor, grodor, maskar...NEJ och åter NEJ...J A G deltar INTE i deras misshandel...Om tanken är logisk eller inte låter jag andra avgöra...
Vissa preparat får inte ens längre säljas - så kanske det går mot bättre tider....
Måste ladda upp med gasförsedda bekämpningsmaskiner och gå vårmarsch över den bara marken - genast den uppenbarar sig - istället för att pensla hemska preparat på icke-önskad bladmassa...Huuu...
Har varit bortrest tre dygn och vid hemkomsten suckat sorgmodigt över mina odlingar - och då närmast över ogräsmassorna i dem. Har tre ingärdade trädgårdsland - för att jag gillar växelbruk och - att bestämma SJÄLV hur och var jag gödslar. Denna ide omfattas inte av cockerhannen Cocke, som gladeligen lyfter benet mot allt som verkar "kissnödigt"...Dvs gödselbehövande...'
I växthuset gör han INTE det, för han har lärt sig. Jag tröttnade dessutom rätt fort på att skrika :
BORRRRRT från landen !!!! - då dessa var nysådda, så det blev stängselnät av olika slag runt a) Fräslandia = potatis/purjo/kållandet redan första året och b) runt det nya "Flolandia" - som döpts efter syrrans familj (eftersom de trälade på där i fjol..)c) växthuslandet - som går i en halvcirkel runt denna byggnad - och inhyser diverse växelvis odlade vegetabilier...liksom de andra "länderna"/landen..Stationära växter i C - är persilja, dill, lavendel, timjan, salvia, oregano. Fler örter kommer bara "vi hinner"...
Nå, nu ser man inget av de egentliga grödorna under tistlar, gråbo, kamomill e.t.c, - som SKA bort så man kan ODLA något RIKTIGT i nästa år.
Jag är som sagt rätt grön och definitivt ingen anhängare av ogräsmedel - tvärtom har jag i flere år drivit en hätsk kampanj mot bl.a. de multinationella företagens glyfosatprodukter - som anses vara de enda saliggörande för jordbruk och gårdskarlar. Ännu förra året skulle jag hellre ha burat in mig för en tanke som slog mig i går...
Då greps jag av panik med mina egna små odlingsplättar och deras utseende och tänkte att man KANSKE skulle kunna .....Men - efter lite googlande - har jag kommit till att jag hellre har ett höstligt ogräskrig med bara egna handskförsedda nypor och - på våren -någonslags brännapparatur...
Tanken på de stackars försöksdjuren som får dessa preparat i ögon och på renrakade hudpartier är precis nog för mig att kunna gå bärsärkagång i butikerna - så 60+ jag än är....HUNDAR, kaniner, råttor, grodor, maskar...NEJ och åter NEJ...J A G deltar INTE i deras misshandel...Om tanken är logisk eller inte låter jag andra avgöra...
Vissa preparat får inte ens längre säljas - så kanske det går mot bättre tider....
Måste ladda upp med gasförsedda bekämpningsmaskiner och gå vårmarsch över den bara marken - genast den uppenbarar sig - istället för att pensla hemska preparat på icke-önskad bladmassa...Huuu...
onsdag 1 september 2010
Då allt smakar trä....
Spontanitet i all ära, ibland leder den till - leda...
Då man inser att man inlett allt renoverande precis bakvänt och det från början funnits milsvida luckor i planeringen - ja, just då blir det tvärstopp. Som nu med köket :
ETT skåp tömt och nedtaget från väggen, lite småhafsigt sandpapprat. Innehållet lite här och där
Diskbordet åkte egentligen först från SIN plats - och visserligen är det färdigt så tillvida att det är målat utvändigt, men en dörr är ännu inte fastskruvad. Jag HAR skruvarna, så projektet har inte fallit pga slarv.
Ja, och så är inte avloppet anslutet -och inte heller finns kranen på plats..
I och med diskbordets "resa runt köket" har det -logiskt nog - blivit besvärligare att diska, vilket i sin tur gör att tiden blir allt knappare...Tankarna leker med att ta kontakt med någon "billighetsjobbare" - läs utlänning - som donar för 7€/timmen - men hittills har det stannat vid det...
De "fantastiska ideérna" har inte blivit mindre fantastiska, men de stampar på stället. MÅSTE få bort rören och måste få bort batteriet och måste....stöööön.
Inte blir arbetsivern större av att man lider av sömnbrist - som det blir då barnbarnen plötsligt behöver passning - två dygn hemma hos sig. På en soffa BLIR bara inte sömnen vad den är hemma.
Hundarnas varteviga tassljud hörs på laminatgolvet och man nästan väser tänderna ur munnen då man försöker få djuren att inse att det INTE är morgon - trots att barnen knystar till varannan eller var tredje timme...
Hemma stiger vi av och an upp vid sextiden, går på 3-mannastark blåstömning och kryper tillbaka i den varma snarkofagen på 1-1.5 timme..
DEN tiden sover båda barnen och deras utmattade far - och man måste vara tyst...100 km hemifrån...
Ungarna är helt ljuvliga, men... treåringen lite överenergisk - bara för att famo är där - och babyn är TUNG att kånka på under de timmarna far i huset skall sköta löpande ärenden....Inte kan man gå på hundarnas sedvanliga länkar heller, men de får sin motion med husets hundar...Det är bara famo som blir slö...och får chimpansarmar...
När man kommer hem igen går EN dag till att återhämta sig, och följande till att förbereda nästa utryckning...
För det är en höst med många händelser, både positiva och negativa....
Tillbaks till huset...
KÖKET...PLANERING....Håhhh....Jag borde ha börjat rumban redan i vintras med att TÖMMA det blivande hemvårdsrummet - som jag vägrar kalla grovkök, eftersom där banne mig inte försiggår någon som helst form av köksaktivitet. Om man frånser ytterst sällan förekommande kastrulltömning ...OM ämbaret råkar vara där och inte vid matbordet -där diskandet sker..
Skulle det rummet varit tomt, hade jag kunnat ha panelbräden och annat material där istället för i köket - där allt är i vägen för allt...
Så borde man ju ha sparat pengar till elektrikerlöner och rörmokartaxor, men på våren ska växthuset igång och sen får man stå sina kast...Jäkla dumhet.
Inte ens skatteåterbäringen räcker till dessa yrkesmannalöner...I dag kom meddelandet att 401,76 dimper in på kontot just innan jul...Bättre naturligtvis att det inte blev att betala till, men en nolla till hade betytt att man kunnat få fint till jul...
Men - jag är relativt frisk och har inte krossade hälar eller gipsade händer...
Så strunt i att projektet tar sin tid, det tar läkningen också - hos den drabbade...
Då man inser att man inlett allt renoverande precis bakvänt och det från början funnits milsvida luckor i planeringen - ja, just då blir det tvärstopp. Som nu med köket :
ETT skåp tömt och nedtaget från väggen, lite småhafsigt sandpapprat. Innehållet lite här och där
Diskbordet åkte egentligen först från SIN plats - och visserligen är det färdigt så tillvida att det är målat utvändigt, men en dörr är ännu inte fastskruvad. Jag HAR skruvarna, så projektet har inte fallit pga slarv.
Ja, och så är inte avloppet anslutet -och inte heller finns kranen på plats..
I och med diskbordets "resa runt köket" har det -logiskt nog - blivit besvärligare att diska, vilket i sin tur gör att tiden blir allt knappare...Tankarna leker med att ta kontakt med någon "billighetsjobbare" - läs utlänning - som donar för 7€/timmen - men hittills har det stannat vid det...
De "fantastiska ideérna" har inte blivit mindre fantastiska, men de stampar på stället. MÅSTE få bort rören och måste få bort batteriet och måste....stöööön.
Inte blir arbetsivern större av att man lider av sömnbrist - som det blir då barnbarnen plötsligt behöver passning - två dygn hemma hos sig. På en soffa BLIR bara inte sömnen vad den är hemma.
Hundarnas varteviga tassljud hörs på laminatgolvet och man nästan väser tänderna ur munnen då man försöker få djuren att inse att det INTE är morgon - trots att barnen knystar till varannan eller var tredje timme...
Hemma stiger vi av och an upp vid sextiden, går på 3-mannastark blåstömning och kryper tillbaka i den varma snarkofagen på 1-1.5 timme..
DEN tiden sover båda barnen och deras utmattade far - och man måste vara tyst...100 km hemifrån...
Ungarna är helt ljuvliga, men... treåringen lite överenergisk - bara för att famo är där - och babyn är TUNG att kånka på under de timmarna far i huset skall sköta löpande ärenden....Inte kan man gå på hundarnas sedvanliga länkar heller, men de får sin motion med husets hundar...Det är bara famo som blir slö...och får chimpansarmar...
När man kommer hem igen går EN dag till att återhämta sig, och följande till att förbereda nästa utryckning...
För det är en höst med många händelser, både positiva och negativa....
Tillbaks till huset...
KÖKET...PLANERING....Håhhh....Jag borde ha börjat rumban redan i vintras med att TÖMMA det blivande hemvårdsrummet - som jag vägrar kalla grovkök, eftersom där banne mig inte försiggår någon som helst form av köksaktivitet. Om man frånser ytterst sällan förekommande kastrulltömning ...OM ämbaret råkar vara där och inte vid matbordet -där diskandet sker..
Skulle det rummet varit tomt, hade jag kunnat ha panelbräden och annat material där istället för i köket - där allt är i vägen för allt...
Så borde man ju ha sparat pengar till elektrikerlöner och rörmokartaxor, men på våren ska växthuset igång och sen får man stå sina kast...Jäkla dumhet.
Inte ens skatteåterbäringen räcker till dessa yrkesmannalöner...I dag kom meddelandet att 401,76 dimper in på kontot just innan jul...Bättre naturligtvis att det inte blev att betala till, men en nolla till hade betytt att man kunnat få fint till jul...
Men - jag är relativt frisk och har inte krossade hälar eller gipsade händer...
Så strunt i att projektet tar sin tid, det tar läkningen också - hos den drabbade...
måndag 30 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
Fullmånen är den skyldige
Jaha, nu är det påbörjat och jag känner mig ömsom euforisk, ömsom förfärad. Så brukar det vara, då min impulsivitet för mig som en spåna på brusande vatten.
Dagen började som sagt med den annars sköna hundlänken ( se båt-& alkoholproblematiken i förra
bloggen )
Efter bastun och åtgärdandet av en hel veckas disk - eftersom varmvattnet varit avstängt sedan försommaren och jag nu hade hett vatten i bastugrytan) småslöade jag tills...jag fick ett veritabelt raserianfall.
FÖGA hundpsykologiskt och inget jag yvs om, men sanningen ska fram...
Diskandet vid köksbordet i det kaotiska köket hade resulterat i ett helt ämbare slaskvatten- där det också flöt ett kladdigt omslagspapper i vilket jag paketerat ett skinn från en( icke-ekologiskt odlad) rökt forell ...Eventuellt också lite äggskal och annat GOTT...
D.v.s. i HUNDsmak gott....
Plötsligt hade jag Onna bredvid mig. Hon såg glad ut, men samtidigt lite ..underlig. Hennes långa öron var inte direkt våta, men inte heller som de brukar..Bringans hår såg mörkare ut än vanligt.
Med ett milt leende tog jag tag i det ena, sade ömt : Har du badat öronen nånstans ???
Plötsligt slog en aning mig med full kraft. Jag sniffade misstänksamt på henne - och jo, misstankarna besannades. ..
I det som sagt kaotiska köket - där nedlyftade väggskåp trängs med förgpytsar och penselburkar och all världens grejer, stod det ÄCKLIGA slaskämbaret med rejäla skvättar utstänkt vatten runt. Jag BRUKAR inte ha blöt kompost/slask, utom nu ibland då varmvattnet är avstängt - och då förvaras ämbaret i tvättrummet...
Nu hade jag själv åstadkommit denna för en hund oemotståndliga "smaskpyts"... och raseriet var ett faktum.
Mycket var säkert uppdämd ilska över båt-& alkohol-länken på morgonen.
Hundstackaren fick se sig kopplad - för att hon inte annars skulle ha kommit godvilligt till bastun, där det naturligt nog fanns hett vatten. OCH tallsåpa...Hundarna tvättades så sent som FÖRRA veckan, så därför var jag liksom extra sur över att frampartiet på denna snåla hundfröken nu IGEN måste tvagas.
Hon fogade sig snällt i den rätt omilda behandlingen, lyssnade naturligtvis till den ordsvada jag överöste henne med - förutom vattnet. ( Dummmm hund, snuskfia, äckliga djur, man fååååår inte gå i roskis, matte ARRRRRRG osv )
Tur för mig att hon KÄNNER mig och vet att jag är sur/arg/ilsken bara en kort stund och sen är det över.
LÅNGILSKA är inget för hundägare. Det är synnerligen olämpligt, eftersom djuren "lever i nuet".
Så - genast då jag sade " NU KLAR " fick hon springa iväg och det gjorde hon glatt och villigt, men kom mycket fort tillbaka med sin gladaste uppsyn påklistrad - som för att säga : Du e väl GLAD nu du också ???
Och - se det var jag.
Hennes minspel kan bara inte beskrivas , det talar för sig själv och måste SES.
OCH - som alltid : det ena ger det andra och aktiviteten fick flankstöd av den nästan fulla månen.
Diskbordet antog en helt ny färg - och inte ens bara EN... Ramen medelhavsblå och vedlådan och dörren blev något färgfabrikören kallar : "sammal" - eller mossgröna. Färgvalet "nojade " mig själv lite, men diskbord =vatten =blått och ...ja...
Jag försöker vara så grön som möjligt...Och jag vill INTE ha några standardskåp...
På kipplådan hade jag limmat schablonbokstäverna V E D - i snirkliga och vackra versaler klippta ur kontaktplast.... och dessa övermålades nu. Spänningen var stor ända tills lådan målats andra gången - efter en sen hundlänk -och remsorna skulle dras bort medan färgen ännu var våt..
Klockan var vid detta lag redan 23.30 - resultatet var FINT och jag euforisk då jag snabbt rollade över de övriga ytorna med en av de många "rollarna" som tagits ned från vinden - där de förra ägarna av vårt lilla hus hade hängt dem - ordentligt inpackade i plast och oåtkomligt för ev möss.( Har faktiskt inte ens sett av några priplor av sådana husdjur på de snart två år vi bott här...SKÖNT.. )
Nu - i dagsljus - är euforin kanske lite upplöst, men " je ne regrette rien " - som det skulle stå på min gravsten om jag mot förmodan skulle få en..
Kanske det blir att dutta lite färg på vissa ställen men - stilen skall vara lite shabby chic - eller vad det heter ;) - fast då med VITT ...
Fortsättning följer - och i morgon är mångubben HELFULL, så energin BORDE räcka till !!!
Kram..
Dagen började som sagt med den annars sköna hundlänken ( se båt-& alkoholproblematiken i förra
bloggen )
Efter bastun och åtgärdandet av en hel veckas disk - eftersom varmvattnet varit avstängt sedan försommaren och jag nu hade hett vatten i bastugrytan) småslöade jag tills...jag fick ett veritabelt raserianfall.
FÖGA hundpsykologiskt och inget jag yvs om, men sanningen ska fram...
Diskandet vid köksbordet i det kaotiska köket hade resulterat i ett helt ämbare slaskvatten- där det också flöt ett kladdigt omslagspapper i vilket jag paketerat ett skinn från en( icke-ekologiskt odlad) rökt forell ...Eventuellt också lite äggskal och annat GOTT...
D.v.s. i HUNDsmak gott....
Plötsligt hade jag Onna bredvid mig. Hon såg glad ut, men samtidigt lite ..underlig. Hennes långa öron var inte direkt våta, men inte heller som de brukar..Bringans hår såg mörkare ut än vanligt.
Med ett milt leende tog jag tag i det ena, sade ömt : Har du badat öronen nånstans ???
Plötsligt slog en aning mig med full kraft. Jag sniffade misstänksamt på henne - och jo, misstankarna besannades. ..
I det som sagt kaotiska köket - där nedlyftade väggskåp trängs med förgpytsar och penselburkar och all världens grejer, stod det ÄCKLIGA slaskämbaret med rejäla skvättar utstänkt vatten runt. Jag BRUKAR inte ha blöt kompost/slask, utom nu ibland då varmvattnet är avstängt - och då förvaras ämbaret i tvättrummet...
Nu hade jag själv åstadkommit denna för en hund oemotståndliga "smaskpyts"... och raseriet var ett faktum.
Mycket var säkert uppdämd ilska över båt-& alkohol-länken på morgonen.
Hundstackaren fick se sig kopplad - för att hon inte annars skulle ha kommit godvilligt till bastun, där det naturligt nog fanns hett vatten. OCH tallsåpa...Hundarna tvättades så sent som FÖRRA veckan, så därför var jag liksom extra sur över att frampartiet på denna snåla hundfröken nu IGEN måste tvagas.
Hon fogade sig snällt i den rätt omilda behandlingen, lyssnade naturligtvis till den ordsvada jag överöste henne med - förutom vattnet. ( Dummmm hund, snuskfia, äckliga djur, man fååååår inte gå i roskis, matte ARRRRRRG osv )
Tur för mig att hon KÄNNER mig och vet att jag är sur/arg/ilsken bara en kort stund och sen är det över.
LÅNGILSKA är inget för hundägare. Det är synnerligen olämpligt, eftersom djuren "lever i nuet".
Så - genast då jag sade " NU KLAR " fick hon springa iväg och det gjorde hon glatt och villigt, men kom mycket fort tillbaka med sin gladaste uppsyn påklistrad - som för att säga : Du e väl GLAD nu du också ???
Och - se det var jag.
Hennes minspel kan bara inte beskrivas , det talar för sig själv och måste SES.
OCH - som alltid : det ena ger det andra och aktiviteten fick flankstöd av den nästan fulla månen.
Diskbordet antog en helt ny färg - och inte ens bara EN... Ramen medelhavsblå och vedlådan och dörren blev något färgfabrikören kallar : "sammal" - eller mossgröna. Färgvalet "nojade " mig själv lite, men diskbord =vatten =blått och ...ja...
Jag försöker vara så grön som möjligt...Och jag vill INTE ha några standardskåp...
På kipplådan hade jag limmat schablonbokstäverna V E D - i snirkliga och vackra versaler klippta ur kontaktplast.... och dessa övermålades nu. Spänningen var stor ända tills lådan målats andra gången - efter en sen hundlänk -och remsorna skulle dras bort medan färgen ännu var våt..
Klockan var vid detta lag redan 23.30 - resultatet var FINT och jag euforisk då jag snabbt rollade över de övriga ytorna med en av de många "rollarna" som tagits ned från vinden - där de förra ägarna av vårt lilla hus hade hängt dem - ordentligt inpackade i plast och oåtkomligt för ev möss.( Har faktiskt inte ens sett av några priplor av sådana husdjur på de snart två år vi bott här...SKÖNT.. )
Nu - i dagsljus - är euforin kanske lite upplöst, men " je ne regrette rien " - som det skulle stå på min gravsten om jag mot förmodan skulle få en..
Kanske det blir att dutta lite färg på vissa ställen men - stilen skall vara lite shabby chic - eller vad det heter ;) - fast då med VITT ...
Fortsättning följer - och i morgon är mångubben HELFULL, så energin BORDE räcka till !!!
Kram..
söndag 22 augusti 2010
Hundpromenad söndagen den 22.8.2010
Blåsten var härligt svalkande då vi i rask takt närmade oss gästhamnen i vår lilla by. På vägen stannade vi och utbytte nyheter med bekanta - som krafsade hundarna och berömde dem för deras fina beteende...
Nere i gästhamnen gick vågorna höga. Där låg förutom de "gamla välkända" också en fin mindre kryssare - från Hangö.
Då hundarna och jag gungat på pontonbryggan en stund, kom två flickor i ca 9-10 års åldern upp på piren och började gulla med mina fyrbenta - som var totalt utom sig av lycka... Flickorna fick veta vad hundarna hette, hur gamla de var och jag fick veta att de ha de två hundar de med.
De äldre i båtlaget var inte hugade att utbyta några som helst artighetsfraser. De satt som fastlimmade vid det lilla bordet - där det var uppdukat både öl och long drinkar...
PÅ FÖRMIDDAGEN och med BARN ....Hallååå, jag kan förstå ett glas vin till maten i en hamn, men öl och lonkero på söndag, en tidig förmiddag....
Egentligen handlar min blogg om hundar och hus, men - tydligen också om alkoholbeteende...
Själv köper jag ca 1 flaska öl per år - till humle&fjärils"godis" ( blandar med socker eller honung - och häller på superlonsvampar som stoppas i muffinsformar av metall...) och dricker vin ca 5 ggr årligen.
Säger inte detta för att moralisera, utan för att jag avgjort inte har något behov av starkvaror. Fattar inte varför det skall vara så viktigt att rutinmässigt köpa hem taxvis med burkar av någotsomhelst slag...
Beroende ???
Tja, det måste väl vara nån sån orsak...
Det finns vatten i kranen - för jag dricker det- då jag är törstig...Saft,te, kaffe och kakao också....
Tyckte i alla fall synd om flickorna i båten. Barn skall inte behöva se föräldrar med burkar framför sig.
Hoppas innerligen att de varit på "sightseing" i byn, bunkrat vatten vid butiken och förundrat sig över friden ..
Att inte orsaken till besöket varit att sitta och smutta i en lugn hamn.
Barnen skall i så fall vara hemma med nån nykter vuxen.
Då jag och vovvarna kom hem bar jag ved och tände till bastun - och skall nu bada - bort irritationen...om det går.....
Nere i gästhamnen gick vågorna höga. Där låg förutom de "gamla välkända" också en fin mindre kryssare - från Hangö.
Då hundarna och jag gungat på pontonbryggan en stund, kom två flickor i ca 9-10 års åldern upp på piren och började gulla med mina fyrbenta - som var totalt utom sig av lycka... Flickorna fick veta vad hundarna hette, hur gamla de var och jag fick veta att de ha de två hundar de med.
De äldre i båtlaget var inte hugade att utbyta några som helst artighetsfraser. De satt som fastlimmade vid det lilla bordet - där det var uppdukat både öl och long drinkar...
PÅ FÖRMIDDAGEN och med BARN ....Hallååå, jag kan förstå ett glas vin till maten i en hamn, men öl och lonkero på söndag, en tidig förmiddag....
Egentligen handlar min blogg om hundar och hus, men - tydligen också om alkoholbeteende...
Själv köper jag ca 1 flaska öl per år - till humle&fjärils"godis" ( blandar med socker eller honung - och häller på superlonsvampar som stoppas i muffinsformar av metall...) och dricker vin ca 5 ggr årligen.
Säger inte detta för att moralisera, utan för att jag avgjort inte har något behov av starkvaror. Fattar inte varför det skall vara så viktigt att rutinmässigt köpa hem taxvis med burkar av någotsomhelst slag...
Beroende ???
Tja, det måste väl vara nån sån orsak...
Det finns vatten i kranen - för jag dricker det- då jag är törstig...Saft,te, kaffe och kakao också....
Tyckte i alla fall synd om flickorna i båten. Barn skall inte behöva se föräldrar med burkar framför sig.
Hoppas innerligen att de varit på "sightseing" i byn, bunkrat vatten vid butiken och förundrat sig över friden ..
Att inte orsaken till besöket varit att sitta och smutta i en lugn hamn.
Barnen skall i så fall vara hemma med nån nykter vuxen.
Då jag och vovvarna kom hem bar jag ved och tände till bastun - och skall nu bada - bort irritationen...om det går.....
tisdag 17 augusti 2010
Stolt som en .....jag vet inte vad ;)
Röken har lättat, den som för en timme sedan lade sig över vår lilla by. MASKINEN har slutat yla, handsågen slutat gnissla och hundarna har kommit in. De har gjort fridstörar-matte sällskap ute på gården.
Mattes projekt skulle ibland (=oftast ) må bäst av att ha en Jim Björni eller Remontti-Reiska inblandade, men idag har hon utmärkt sig RIKTIGT SJÄLV...
Kökets förvandling är på väg - och skulle med lätthet kunna slutföras på kanske en vecka - om icke det vore för de saknade sekinerna...Rörmontören OCH elektrikern borde komma på en dryg timmes arbete var, men matte har bara inte råd..
Därför har hon i dag - icke lekt någondera av de sistnämnda, utan använt sig av sin älskade DREMEL.( En liten multifunktionell hobbyborr/slip/fräs/poler/etc-maskin - som också sköter mattes fötter !!!! )
Dess bråkdelsmillimetertunna små fräs-skivor har snällt jobbat sig genom bröstpanelsbiten på 1200mm x 35 mm och åstadkommit en kanske inte helt perfekt men FUNGERANDE hon-spont för den påföljande hansponten - alldeles vid det dubbla el-uttaget vid fönstret. Alltså, som om det inte räckt med utskärandet av två dryga halvcirklar i ett panelbräde med en cirkelsågstillsats i "stor-maskinen"+ två små halvcirklar i ett MED HANDSÅG KLUVET bräde- ur vilket sedan denna honspont frästes....Puuuh...
Nej, det skulle ännu sågas ut en rätt stor bit - för fönstrets foderbräde... MEN, nu är pussel-pysselbitarna på plats och "ingen kommer att förstå mängden jobb" då allt ser perfekt ut... med hjälp av pyttelite spackel + färgen som skall på....
Jag var i ett skede så stolt att jag hade lust att ta med mig det sågade till butiken för att få ens lite erkännande, men en vuxen tant GÖÖÖR inte så. Hon dokumenterar sitt slit steg för steg på den nya telefonen - där nu ett fyrtiotal bilder trängs....
STÖÖÖÖN - jag behöver ännu en DONGEL !!! för att kunna överföra fotona till datorn. Vid alla "blåtandade pinulker" - jag som inte VILL HA så mycket elektronik.....( I och för sig går det med en mellankabel också, men då jag surfade efter lösningen på överföringsproblemet, råkade jag komma över ordet dongel, som var något helt nytt för mig...TYPISKT manligt ord...eller ????) Ekonomiskt sett ingen stor investering, men ekologiskt..fånigt...
Månne dagens framgång med panelen skulle berättiga mig att smygstarta med målandet - trots att panelen är uppsatt bara på "de väggar i vars knut " diskbordet ska stå...I synnerhet som jag därpå skulle få detta bord på plats - och slippa riva mig på dess metallkant i tid och otid....
Ja, det blir morgondagens utmaning, i kväll kan jag slipa diskbordet...
Ha det bra till nästa gång ;)
Mattes projekt skulle ibland (=oftast ) må bäst av att ha en Jim Björni eller Remontti-Reiska inblandade, men idag har hon utmärkt sig RIKTIGT SJÄLV...
Kökets förvandling är på väg - och skulle med lätthet kunna slutföras på kanske en vecka - om icke det vore för de saknade sekinerna...Rörmontören OCH elektrikern borde komma på en dryg timmes arbete var, men matte har bara inte råd..
Därför har hon i dag - icke lekt någondera av de sistnämnda, utan använt sig av sin älskade DREMEL.( En liten multifunktionell hobbyborr/slip/fräs/poler/etc-maskin - som också sköter mattes fötter !!!! )
Dess bråkdelsmillimetertunna små fräs-skivor har snällt jobbat sig genom bröstpanelsbiten på 1200mm x 35 mm och åstadkommit en kanske inte helt perfekt men FUNGERANDE hon-spont för den påföljande hansponten - alldeles vid det dubbla el-uttaget vid fönstret. Alltså, som om det inte räckt med utskärandet av två dryga halvcirklar i ett panelbräde med en cirkelsågstillsats i "stor-maskinen"+ två små halvcirklar i ett MED HANDSÅG KLUVET bräde- ur vilket sedan denna honspont frästes....Puuuh...
Nej, det skulle ännu sågas ut en rätt stor bit - för fönstrets foderbräde... MEN, nu är pussel-pysselbitarna på plats och "ingen kommer att förstå mängden jobb" då allt ser perfekt ut... med hjälp av pyttelite spackel + färgen som skall på....
Jag var i ett skede så stolt att jag hade lust att ta med mig det sågade till butiken för att få ens lite erkännande, men en vuxen tant GÖÖÖR inte så. Hon dokumenterar sitt slit steg för steg på den nya telefonen - där nu ett fyrtiotal bilder trängs....
STÖÖÖÖN - jag behöver ännu en DONGEL !!! för att kunna överföra fotona till datorn. Vid alla "blåtandade pinulker" - jag som inte VILL HA så mycket elektronik.....( I och för sig går det med en mellankabel också, men då jag surfade efter lösningen på överföringsproblemet, råkade jag komma över ordet dongel, som var något helt nytt för mig...TYPISKT manligt ord...eller ????) Ekonomiskt sett ingen stor investering, men ekologiskt..fånigt...
Månne dagens framgång med panelen skulle berättiga mig att smygstarta med målandet - trots att panelen är uppsatt bara på "de väggar i vars knut " diskbordet ska stå...I synnerhet som jag därpå skulle få detta bord på plats - och slippa riva mig på dess metallkant i tid och otid....
Ja, det blir morgondagens utmaning, i kväll kan jag slipa diskbordet...
Ha det bra till nästa gång ;)
lördag 14 augusti 2010
Skördetider stundar - mitt i allt annat stök...
Nu ser man vad ett halvt ämbar ren fin kompost"mylla"per vinbärsbuske gör...Bladen är mörkgröna och blanka, hela busken andas välmåga och man vågar knappast tro att den förutom allt detta ännu skall ha BÄR att bjuda på. Då man sedan lyfter på grenarna finns där så mycket att man godvilligt lämnar det till en annan dag.
Detta för att tvättfatet redan är halvfyllt och ryggen ber om nåd. I MORGON - om det inte regnar ;)
Obs ! Här finns FEMTON buskar med svarta vinbär, tre skrabbiga rödvinbärs- och några av varierande kvalitet varande krusbärsbuskar...6 av "svartingarna" fick kompost i fjol och de är hästlängder bättre än de andra. "MAN" borde bara beskära, göra nya stöd och såga bort de krikon-och plommonträd som växer in i buskarna - eller tvärtom ....Men NÄR ???
Nu skall bären rensas, frysas ( bara de kallnat i kylskåpet ) och tas fram nån dag då vedspisen kommit igång och Majan tagits ner från vindsskrubben. ( Kan redan i andanom känna dofterna som sprids i köket den höst/vinterdagen - och KÄNSLAN man får av att vara en "präktig" husmor...)
Krusbären har varit så få att de gått orensade i munnen, som godis.
En del av squasharna har blivit fina, men de jag faktiskt VÄNTADE mycket av, verkar ha stannat i tillväxten. Skalen är tjocka, fröna har borjat mogna, men fruktköttet är stenhårt. Ändå har de vuxit i växthuset och fått massor av vatten. Undrar vad som gått fel..
På fröpåsen står det att de skall bli ca 2 kg tunga..Suck..Mina väger kanske 500g var...
Min verksamhet är sååå splittrad mellan spackling av väggar, skrapning av köksskåp,sågning av bröstpanel, sandpappring av väggar, tillvaratagning av frö som skall sås "i lådor som lämnas ute i jorden" - enligt odlingsråden...etc osv mm..
Däremellan hundpromenader, vedhuggning, bastueldning ( innebär också vattentransport och vedbärning ), lite myspys och ...sömn.
Uppe på vinden finns det fortfarande saker som borde avyttras, vilket innebär att somt skall diskas, somt tvättas - och endel bara "försvinna". Såpass mycket "efterkrigsbarn" är jag att slänga saker bara inte går för sig.
Nuförtiden skulle man väl kalla det HAMSTRA, men - allt har jag INTE själv skaffat, så jag känner inte mig träffad.
Har planerat att ordna ett loppis, men det har funnits sådana i snart sagt vartannat vägskäl hela sommaren, så jag har skjutit upp förverkligandet av detta evenemang. Nån liten slant skulle inte vara helt ovälkommen heller, så det bara MÅSTE bli av.
Jag har dessutom saker som INGEN annan har - vad sägs t.ex om skridskor av TRÄ ??? Eller träsåar, som "byggsatser "- för banden har kommit bort och delarna ligger spridda i sågspånsfyllningen...Vad kan man begära för sådant ?? Man måste bygga ihop eländena - och sen vill man väl ha dem själv ???
Allt som har med renoveringen att göra BORDE dokumenteras - helst i häftet som skaffats för ändamålet, men...vad göra då häftet förkommer (= gömmer sig under nån av de miljontals prylar som plockats ur väggskåp som tömts för att tas ner...Man antecknar på allt möjligt - som sedan kanske hittas nån gång..Senast då eldningssäsongen börjar och alla otaliga papperslappar och annat sorteras.
Tänk om man var två (???)- eller om man hade en sekreterare, nån som gladeligen plockar efter en energisk, slarvig tant....Haaa, det är nog bara att kämpa vidare..." De BLIIIIR nog bra, bara de blir färdigt " - brukar jag trösta mig själv...
Idag tog jag faktiskt ledigt och åkte med sommargrannen till kommunens enda "spa" - för att avnjuta deras fiskbord&lunch...Vilken lyx efter en diet på squash och lök och sojakross...;)
Detta för att tvättfatet redan är halvfyllt och ryggen ber om nåd. I MORGON - om det inte regnar ;)
Obs ! Här finns FEMTON buskar med svarta vinbär, tre skrabbiga rödvinbärs- och några av varierande kvalitet varande krusbärsbuskar...6 av "svartingarna" fick kompost i fjol och de är hästlängder bättre än de andra. "MAN" borde bara beskära, göra nya stöd och såga bort de krikon-och plommonträd som växer in i buskarna - eller tvärtom ....Men NÄR ???
Nu skall bären rensas, frysas ( bara de kallnat i kylskåpet ) och tas fram nån dag då vedspisen kommit igång och Majan tagits ner från vindsskrubben. ( Kan redan i andanom känna dofterna som sprids i köket den höst/vinterdagen - och KÄNSLAN man får av att vara en "präktig" husmor...)
Krusbären har varit så få att de gått orensade i munnen, som godis.
En del av squasharna har blivit fina, men de jag faktiskt VÄNTADE mycket av, verkar ha stannat i tillväxten. Skalen är tjocka, fröna har borjat mogna, men fruktköttet är stenhårt. Ändå har de vuxit i växthuset och fått massor av vatten. Undrar vad som gått fel..
På fröpåsen står det att de skall bli ca 2 kg tunga..Suck..Mina väger kanske 500g var...
Min verksamhet är sååå splittrad mellan spackling av väggar, skrapning av köksskåp,sågning av bröstpanel, sandpappring av väggar, tillvaratagning av frö som skall sås "i lådor som lämnas ute i jorden" - enligt odlingsråden...etc osv mm..
Däremellan hundpromenader, vedhuggning, bastueldning ( innebär också vattentransport och vedbärning ), lite myspys och ...sömn.
Uppe på vinden finns det fortfarande saker som borde avyttras, vilket innebär att somt skall diskas, somt tvättas - och endel bara "försvinna". Såpass mycket "efterkrigsbarn" är jag att slänga saker bara inte går för sig.
Nuförtiden skulle man väl kalla det HAMSTRA, men - allt har jag INTE själv skaffat, så jag känner inte mig träffad.
Har planerat att ordna ett loppis, men det har funnits sådana i snart sagt vartannat vägskäl hela sommaren, så jag har skjutit upp förverkligandet av detta evenemang. Nån liten slant skulle inte vara helt ovälkommen heller, så det bara MÅSTE bli av.
Jag har dessutom saker som INGEN annan har - vad sägs t.ex om skridskor av TRÄ ??? Eller träsåar, som "byggsatser "- för banden har kommit bort och delarna ligger spridda i sågspånsfyllningen...Vad kan man begära för sådant ?? Man måste bygga ihop eländena - och sen vill man väl ha dem själv ???
Allt som har med renoveringen att göra BORDE dokumenteras - helst i häftet som skaffats för ändamålet, men...vad göra då häftet förkommer (= gömmer sig under nån av de miljontals prylar som plockats ur väggskåp som tömts för att tas ner...Man antecknar på allt möjligt - som sedan kanske hittas nån gång..Senast då eldningssäsongen börjar och alla otaliga papperslappar och annat sorteras.
Tänk om man var två (???)- eller om man hade en sekreterare, nån som gladeligen plockar efter en energisk, slarvig tant....Haaa, det är nog bara att kämpa vidare..." De BLIIIIR nog bra, bara de blir färdigt " - brukar jag trösta mig själv...
Idag tog jag faktiskt ledigt och åkte med sommargrannen till kommunens enda "spa" - för att avnjuta deras fiskbord&lunch...Vilken lyx efter en diet på squash och lök och sojakross...;)
fredag 13 augusti 2010
Lite skrattretande
kunde det kanske ha varit - om grannarna sett mig i natt...Men - jag bryr mig inte om andra om jag gör något så "extremt" som att ligga i gårdsgungan med en fuskfäll under och ett gammalt/antikt täcke både över och under...
Alla som lyssnar på nyheter vet väl varför en tjock tant på 60+ är ABSOLUT tvungen att fördriva tiden mellan midnatt och 02.30 med näsan mot världsalltet- eller ??? D.v.s inte varje natt utan då himlen bjuder på sällan förekommande underhållning :
Perseidernas stjärnregnscirkus överträffade nog alla tv-program med sin glitterföreställning. Inte ens de envetnaste myggorna fick mig att retirera.
Otroligt stämningsfullt var det dessutom. Daggen föll, syrsorna spelade, det knastrade, ploppade, susade i buskar, träd och på plåttak - och jag kunde bara ana mig till ljudens ursprung.
Skall inte komma med några slitna fraser om att känna sig liten, men visst var det en fin känsla att känna gemenskapen - att vara en liten del av vintergatans "stoftpartiklar"...( Att kalla drygt 80 kg tant för PARTIKEL kanske inte är helt korrekt... Men det låter roligare än fettceller och ömma leder ;)
Dessutom gjorde fladdermusen otaliga gungöverflygningar - som för att hjälpa mig med myggutrotningen. Vi har tydligen ett outtalat grannhjälps -och biståndsavtal : jag tänder gårdslampan så nattflyn av olika slag hittar dit -och "Bättis"hittar dem...
Förstår inte att nån kan vara RÄDD för allehanda kryp och kräk...Synd, för de bjuder på så mycken trevnad och intressanta möten i naturen.
Min önskan är att få gården MÖJLIGAST "kräkvänlig "..Humlor och fjärilar m.f.l ska ha utfodringsplatser och växtlighet som de trivs med. Grodorna skall få en dammliknande våtmark. osv
I dag blir det bastu för två -och fyrbenta boende i detta hus. Innan bastubadet realiseras måste ved bäras och vattnet som noggrant samlas vid varje välkommet regn tömmas ur tunnor i ämbaren som sedan fraktas till bastun - vars gryta sedan begränsar mygglarvernas kläckningsprocedur ( för att säga det vänligt )
Eftersom en storm för länge sedan fällde el-ledningen mellan ladugården och bastun, har jag "valt" att bada på förmiddag eller mitt på dagen.
Man MÅSTE inte ha belysning i bastun...
Nu är klockan tio och jag MÅSTE få mig igång...Kanske det är så här att vara "dagen efter" - bara att huvudvärken fattas...Puuuuuh...MEN - det var väl värt detta lilla obehag...Synd att det räcker länge till nästa stjärnfallsanstormning...
Alla som lyssnar på nyheter vet väl varför en tjock tant på 60+ är ABSOLUT tvungen att fördriva tiden mellan midnatt och 02.30 med näsan mot världsalltet- eller ??? D.v.s inte varje natt utan då himlen bjuder på sällan förekommande underhållning :
Perseidernas stjärnregnscirkus överträffade nog alla tv-program med sin glitterföreställning. Inte ens de envetnaste myggorna fick mig att retirera.
Otroligt stämningsfullt var det dessutom. Daggen föll, syrsorna spelade, det knastrade, ploppade, susade i buskar, träd och på plåttak - och jag kunde bara ana mig till ljudens ursprung.
Skall inte komma med några slitna fraser om att känna sig liten, men visst var det en fin känsla att känna gemenskapen - att vara en liten del av vintergatans "stoftpartiklar"...( Att kalla drygt 80 kg tant för PARTIKEL kanske inte är helt korrekt... Men det låter roligare än fettceller och ömma leder ;)
Dessutom gjorde fladdermusen otaliga gungöverflygningar - som för att hjälpa mig med myggutrotningen. Vi har tydligen ett outtalat grannhjälps -och biståndsavtal : jag tänder gårdslampan så nattflyn av olika slag hittar dit -och "Bättis"hittar dem...
Förstår inte att nån kan vara RÄDD för allehanda kryp och kräk...Synd, för de bjuder på så mycken trevnad och intressanta möten i naturen.
Min önskan är att få gården MÖJLIGAST "kräkvänlig "..Humlor och fjärilar m.f.l ska ha utfodringsplatser och växtlighet som de trivs med. Grodorna skall få en dammliknande våtmark. osv
I dag blir det bastu för två -och fyrbenta boende i detta hus. Innan bastubadet realiseras måste ved bäras och vattnet som noggrant samlas vid varje välkommet regn tömmas ur tunnor i ämbaren som sedan fraktas till bastun - vars gryta sedan begränsar mygglarvernas kläckningsprocedur ( för att säga det vänligt )
Eftersom en storm för länge sedan fällde el-ledningen mellan ladugården och bastun, har jag "valt" att bada på förmiddag eller mitt på dagen.
Man MÅSTE inte ha belysning i bastun...
Nu är klockan tio och jag MÅSTE få mig igång...Kanske det är så här att vara "dagen efter" - bara att huvudvärken fattas...Puuuuuh...MEN - det var väl värt detta lilla obehag...Synd att det räcker länge till nästa stjärnfallsanstormning...
onsdag 11 augusti 2010
Hundarna, jag och våra härliga "husdjur"
Nu ska det ske - efter många års funderande - bloggstarten ! Varför en blogg överhuvudtaget? Jag finns ju på FB och är inte märkvärdigare än andra - fast....kanske inte alldeles vanlig i alla fall.
En presentation vore väl på plats:
Jag :Nanne- kvinna- född 49 -frånskild och obunden sedan 1982--morsa till fem vuxna barn och mor/farmor till "ett ökande antal barnbarn"..OCH - som av rubrik/titel och annat framgått : MATTE ! ( Om hundarna skulle beskriva mig, skulle det väl vara : virrpanna av stora mått, ändå ganska konsekvent och rätt så rättvis - åtminstone vad hundlivet beträffar...)
Hundarna: Onna Artemis, en 4 årig cockerdam, ljust blue roan och en perfekt hund för en icke-perfekt människa.
Och - vårt tillskott i familjen sedan mars 2009 - cockerkillen Cocke, en 7-årig kärleksfull mörkpälsad blue roan. Tidigare har jag aldrig velat ha en hanhund,
men jag blev helfrälst då han kom in i vårt liv. Inte heller ville jag ha "karlfolk"
här, men Cocke är ett undantag, för något så ömsinnat och gosigt kan bara inte finnas UTOM just i denna hundgestalt. Han väntar sig inget och ...ger allt och- får allt.
Vågar påstå att jag är MYCKET ekologiskt sinnad, trots att "vi" har bil och använder den - för vi bor ändå i glesbygden och behöver den...( VI -hundarna och jag .. )
Utan att på något sätt glorifiera min miljömedvetenhet eller/och livsstil MÅSTE jag få berätta hur man KAN leva...Hoppa av i detta tidiga skede - du som inte orkar med hjärntvätt ;) Det jag berättar är INTE MENAT som sådan, trots att det kan låta så...Det är bara en skildring av vårt liv - det är ju om det denna blogg skall handla .Miljön är en viktig del av det hela, men inte allt...Och det BLIR mycket annat, bara jag blir varm i kläderna. LOVAR !!!!
Utöver huset-hundarna-utomhusdjuren brinner jag för bl.a trädgårdsskötsel och ekologisk odling, som i år har lidit av både torka och skadedjur.
Onna har gjort vad hon kunnat -hon hjälper mig dagligen med att leta larver på rosorna och äter dessa rosmarodörer med största förtjusning. Måste faktiskt hålla efter denna larvdiet, för det kan ju inte vara så hälsosamt..
Cocke bevattnar det han klarar av - och därför är våra matnyttiga växter inom nätstängsel...
Då Onna och jag flyttade till orten, lade jag upp annonser om metallnät för ingärdning av tomten och mångas ögonbryn åkte nog upp då jag deklarerade att "hunden skall ha lika stor del av tomten som jag - INGA hundburar för oss !!! " Jag kan förstå att det är bekvämt att ha koll på djur och därför "fängsla" dem, men det hör inte till min filosofi, åtminstone vad mina hundar beträffar.
Det har visserligen inneburit att jag fått se efter deras framfart lite noggrannnare för att de inte skall skada - eller skadas...
Tomten är 3700m2 stor och hade varit oskött i ca 10 år. Manshöga tistlar vajade mellan lika högt gräs då vi i september 2008 kom på visning.
JUST då hände så mycket annat i familjens liv att jag bara ville ha ett eget hem och fort - och JUST detta enkla hus kändes som det enda rätta. Jag hade letat i så många år och sett så många skräckexempel på över-renoverade hus att det bara sade PANG genast.
Här finns förutom bostadshuset en ladugårdslänga med "vagnslider", vedbod,servicehall och snickerboda. Den sistnämnda i de lokaliteter där kossorna fordomdags stod och idisslade.
Ett garage står tre meter ifrån detta annex och en separat bastu finns i tomtens absoluta utkant.
Enormt höga hallonsnår -lite förvildade odlade hallon - vinbärsbuskar, plommonträd, krikonträd, äppelträd
är bonusväxter bland ogräset....
Också en uppsjö av gamla perenner kommer upp efter hand som det blir rensat och röjt. Något som tar TID - eftersom man måste gå ytterst varsamt till väga för att inte riva upp fel växter.
Här fanns/ finns för att nämna några : blåvita stormhattar, dagliljor av den vanligaste orange varianten, krolliljor i vinrött och orange, såpört (saponaria) i skirt rosa, gullris, toppklocka, liljekonvaljer + lite blåbär och lingon.
Stora ekar bjuder skugga, liksom 2 hästkastanjer och en stor thuja.
Dessa har - naturligtvis - utökats med lite eget och lite köpt och steget till fullbordan är långt.
En trädgård blir väl aldrig färdig och det är bra. Inte heller huset kommer att stå klart förrän ....Ja, jag har förbundit mig att leva till 84 - så jag hinner få lånet betalt. Sen får "man " se....
För att återknyta till rubriken, finns det förutom all önskad och oönskad växtlighet en mängd "utomhusdjur"
- i form av en hel del småfåglar, åtminstone tre stationära snokar, ett par huggormar, en massa ödlor, spindlar, fjärilar, kastanjeborrar - och åtminstone tre alldeles fantastiska paddor.Den minsta hoppade igår i växthuset - en lite söt sak på kanske 35 mm.
Den största höll det faktiskt på att gå galet för i går kväll, då jag från trappan kollade in något vitt som låg vid grinden. Detta visade sig vara en näsduk, som gott kunde ha legat där till morgonen, men...
Plötsligt steg jag på något som gnisslade till under stöveln och jag höll på att få fnatt innan jag kunde konstatera att "stor-Paddy" hade klarat min icke-alls-så-ringa vikt utan att ta skada. Hon hoppade obehindrat vidare och då jag plockade upp henne såg jag att allt var på plats.
Man skall tydligen inte försöka vara ordentlig, åtminstone inte nattetid och utan belysning...
ORDENTLIG och SYSTEMATISK är inte något som kan förknippas med mig, men därom senare. Detta var egentligen bara en kort introduktion - en inledning till det som kallas VÅRT LIV...
Välkommen med - om du har lust !
P.S Onna brukar reagera för paddorna genom att stanna och "peka" ut dem med nosen, men nu var hon väl mer intresserad för vad jag stoppat i fickan.
 | |
| Onna som 2 månader |
En presentation vore väl på plats:
Jag :Nanne- kvinna- född 49 -frånskild och obunden sedan 1982--morsa till fem vuxna barn och mor/farmor till "ett ökande antal barnbarn"..OCH - som av rubrik/titel och annat framgått : MATTE ! ( Om hundarna skulle beskriva mig, skulle det väl vara : virrpanna av stora mått, ändå ganska konsekvent och rätt så rättvis - åtminstone vad hundlivet beträffar...)
Hundarna: Onna Artemis, en 4 årig cockerdam, ljust blue roan och en perfekt hund för en icke-perfekt människa.
Och - vårt tillskott i familjen sedan mars 2009 - cockerkillen Cocke, en 7-årig kärleksfull mörkpälsad blue roan. Tidigare har jag aldrig velat ha en hanhund,
men jag blev helfrälst då han kom in i vårt liv. Inte heller ville jag ha "karlfolk"
här, men Cocke är ett undantag, för något så ömsinnat och gosigt kan bara inte finnas UTOM just i denna hundgestalt. Han väntar sig inget och ...ger allt och- får allt.
Vågar påstå att jag är MYCKET ekologiskt sinnad, trots att "vi" har bil och använder den - för vi bor ändå i glesbygden och behöver den...( VI -hundarna och jag .. )Utan att på något sätt glorifiera min miljömedvetenhet eller/och livsstil MÅSTE jag få berätta hur man KAN leva...Hoppa av i detta tidiga skede - du som inte orkar med hjärntvätt ;) Det jag berättar är INTE MENAT som sådan, trots att det kan låta så...Det är bara en skildring av vårt liv - det är ju om det denna blogg skall handla .Miljön är en viktig del av det hela, men inte allt...Och det BLIR mycket annat, bara jag blir varm i kläderna. LOVAR !!!!
Utöver huset-hundarna-utomhusdjuren brinner jag för bl.a trädgårdsskötsel och ekologisk odling, som i år har lidit av både torka och skadedjur.
Onna har gjort vad hon kunnat -hon hjälper mig dagligen med att leta larver på rosorna och äter dessa rosmarodörer med största förtjusning. Måste faktiskt hålla efter denna larvdiet, för det kan ju inte vara så hälsosamt..
Cocke bevattnar det han klarar av - och därför är våra matnyttiga växter inom nätstängsel...
Då Onna och jag flyttade till orten, lade jag upp annonser om metallnät för ingärdning av tomten och mångas ögonbryn åkte nog upp då jag deklarerade att "hunden skall ha lika stor del av tomten som jag - INGA hundburar för oss !!! " Jag kan förstå att det är bekvämt att ha koll på djur och därför "fängsla" dem, men det hör inte till min filosofi, åtminstone vad mina hundar beträffar.
Det har visserligen inneburit att jag fått se efter deras framfart lite noggrannnare för att de inte skall skada - eller skadas...
Tomten är 3700m2 stor och hade varit oskött i ca 10 år. Manshöga tistlar vajade mellan lika högt gräs då vi i september 2008 kom på visning.
JUST då hände så mycket annat i familjens liv att jag bara ville ha ett eget hem och fort - och JUST detta enkla hus kändes som det enda rätta. Jag hade letat i så många år och sett så många skräckexempel på över-renoverade hus att det bara sade PANG genast.
Här finns förutom bostadshuset en ladugårdslänga med "vagnslider", vedbod,servicehall och snickerboda. Den sistnämnda i de lokaliteter där kossorna fordomdags stod och idisslade.
Ett garage står tre meter ifrån detta annex och en separat bastu finns i tomtens absoluta utkant.
Enormt höga hallonsnår -lite förvildade odlade hallon - vinbärsbuskar, plommonträd, krikonträd, äppelträd
är bonusväxter bland ogräset....
Också en uppsjö av gamla perenner kommer upp efter hand som det blir rensat och röjt. Något som tar TID - eftersom man måste gå ytterst varsamt till väga för att inte riva upp fel växter.
Här fanns/ finns för att nämna några : blåvita stormhattar, dagliljor av den vanligaste orange varianten, krolliljor i vinrött och orange, såpört (saponaria) i skirt rosa, gullris, toppklocka, liljekonvaljer + lite blåbär och lingon.
Stora ekar bjuder skugga, liksom 2 hästkastanjer och en stor thuja.
Dessa har - naturligtvis - utökats med lite eget och lite köpt och steget till fullbordan är långt.
En trädgård blir väl aldrig färdig och det är bra. Inte heller huset kommer att stå klart förrän ....Ja, jag har förbundit mig att leva till 84 - så jag hinner få lånet betalt. Sen får "man " se....
För att återknyta till rubriken, finns det förutom all önskad och oönskad växtlighet en mängd "utomhusdjur"
- i form av en hel del småfåglar, åtminstone tre stationära snokar, ett par huggormar, en massa ödlor, spindlar, fjärilar, kastanjeborrar - och åtminstone tre alldeles fantastiska paddor.Den minsta hoppade igår i växthuset - en lite söt sak på kanske 35 mm.
Den största höll det faktiskt på att gå galet för i går kväll, då jag från trappan kollade in något vitt som låg vid grinden. Detta visade sig vara en näsduk, som gott kunde ha legat där till morgonen, men...
Plötsligt steg jag på något som gnisslade till under stöveln och jag höll på att få fnatt innan jag kunde konstatera att "stor-Paddy" hade klarat min icke-alls-så-ringa vikt utan att ta skada. Hon hoppade obehindrat vidare och då jag plockade upp henne såg jag att allt var på plats.
Man skall tydligen inte försöka vara ordentlig, åtminstone inte nattetid och utan belysning...
ORDENTLIG och SYSTEMATISK är inte något som kan förknippas med mig, men därom senare. Detta var egentligen bara en kort introduktion - en inledning till det som kallas VÅRT LIV...
Välkommen med - om du har lust !
P.S Onna brukar reagera för paddorna genom att stanna och "peka" ut dem med nosen, men nu var hon väl mer intresserad för vad jag stoppat i fickan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)