"Å de e mååååndagmorrron - å mitt huvud känns så tungt...."
I mitt fall är det inte något festande som bär skulden, utan åskvädret som drog över oss i nattast....Säkert är många så trötta att de ännu ligger och tar igen sig, men torpmor är liksom FÖR trött. Halvlitersbaljan kaffe lockade mera än sängen - eller som i natt SOFFAN...Klockan är sju....
I vår digitala värld kunde man ju förbereda sig väl för det som komma skulle...Stöpslar ut, vatten i baljor, baljor för vatten, evakueringsplanen etsad i hjärnan...Dock inga avskedsbrev till släkten om utifall...
Fönster"smygen" ( ett itusågat köksbord som skruvats fast i väggen under fönstret ) intogs för blixtbongning med kameran laddad och klar då molnen flockades.
Husets lilla nordiska fladdermus tog sina sena rundor - och flög ovanligt HÖGT. Onna satt på bordet med matte lutande på armbågarna - och tittade på fladdradet , men vid midnatt fick t.o.m en beundrare av naturkrafter skrämselhicka.
En otrolig hagelstorm skrällde mot de gamla fönstren på syd- och västsidorna och föranledde en snabb förflyttning till tamburen dit inget eventuellt splitter skulle nå...
Mattes hjärta kramades av en ångestfylld känsla....SKALL fönstren hålla ??? Hur går det med TAKET ???
Haglen verkade minst golfbollsstora och skuren sååå lång...UT hade man inget ärende för en koll av läget.
Blixtrandet och dånet antog efter en stund sådana proportioner att situationen inte längre var vare sig spännande eller ens underhållande och huset skakade som om en krigsövning med Pasi-vagnar hade försiggått utanför i trädgården. Vinden ökade markant och regnet smattrade. INGEN paus gavs i ljus/ljud - och i ett skede funderade jag på att utrusta mig med solbrillor....Har ingen fallenhet för vare sig migrän eller epilepsi, men stackars de ( dem ??? ) som drabbas....
Hundarna kopplades - för att undvika panikattacker OM vi skulle bli tvungna att uppsöka bastun som nödhägn.
Vi satt i tamburen - på golvet - bredvid brandsläckaren, med telefonen i mattes ficka - och bara väntade...Hundarna var ganska lugna - mycket tack vare rågpuikulabitarna som regelbundet gavs som godis...Onna sov mest, men Cocke "trampade" lite otåligt " NÄR GÅR vi ??? " Vanligtvis kopplas de ju vid porten - 20 m från huset....INNE har de inte ens halsband på...
Nå, då ovädret förflyttat sig rejält norröver gick vi och kastade oss på soffsängen i kammaren. Det var för hett uppe på vinden - där jag varit i repriser för att ösa ut vatten genom fönstret...
På morgonen var det ganska så "spännande" att gå på kontrollrunda runt huset. Några pelargonkrukor hade skuttat ner från farsturäcket och stockrosorna låg tryckta till marken på sydsidan. Husets mest utsatta sida var genomblöt, men - på det stora hela gick det klart...Tack och lov...
Höststämning råder....Radionyheterna säger att just Kimito-ön drabbats hårdast och många ännu är utan el...
Matte är trött både kroppsligt och mentalt - och "dagen efter 19 600 blixtar " blir säkert ganska lugn ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar