Det finns många olika saker / tillstånd / läggningar man kan komma ur skåpet för....
Vanligast är väl de könsbetingade -som nu INTE rör mig och jag lägger inga stämplar på folk....VERKLIGEN inte....
Nej, men jag har ju velat fram och tillbaka med " utkommandet " - men nu orkar jag inte bry mig mera : vill nån stigmatisera mig så varsågod....
Virrig, okoncentrerad , tusen järn i elden, inget blir färdigt.....
Ja, allt det där får jag leva med - och det har jag i viss mån lärt mig göra, för det FINNS en orsak till beteendet....
Resignation ??? Godkännande ??? Förlåtande ??? Förklarande ????
Med stigande ålder kommer ju insikten att man BORDE gå ner i varv, men det är svårt. Hjärnan är som den är - och i viss mån trivs jag med mig själv...OFTAST faktiskt....
Sedan kommer dagen då kroppen definitivt säger till, men LUSTEN att göra ännu finns kvar...vilket resulterar i att man GÖR en massa olika saker - och så blir allt mer på hälft...
IBLAND har man " hjälp " av adekvata förklaringar - som i år då en av pensionerna föll bort och ingen möjlighet till inhyrning av utomstående hjälp gick att få, men .....jag SKULLE ha betalat för att få växthuset klart i år....
OCH ...OM jag hade haft bilen kvar så SKULLE jag ha mindre skrot i knutarna...
Det påbörjade och ofullbordade stressar mer än det HELT ogjorda - eller, tja...
Resultatet är det samma....
Irriterande nog ÄR det ju så att man får en stämpel i pannan - och folk börjar behandla en annorlunda OM man kommer ut ur det av tidens tand nötta och redan från början glest timrade skåpet...
LÄS mellan raderna - jag SÄGER ingenting :D
INGENTING borde ändra .....som resultat av en diagnos....
Hoppas jag.....
SUCK.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar