lördag 3 februari 2018

Rofylld lördag..Tidig morgon...

Ute råder ett kompakt mörker...

Lvpumpen susar..

Natten var rätt bra... Vi var uppe ... "typ " fem och kissade och därtill presterade min lilla följeslagare inte EN utan TVÅ stora kringlor....

Sedan kunde vi sova / vila till 6.30...
D.v.s han sov och jag låg i ett lyckorus och tänkte hur härligt det är med en hund igen...
Han lägger sig på kvällen på egen dyna/kudde - den bredvid min - och flyttar sig nångång nedåt, nån gång in i transportburen ( som står i sängen och förhindrar hans nedfall )

Då han vaknar kommer han först alldeles nära mitt huvud, med nosen in i mitt hår och suckar...Ibland slickar han min örsnibb..

Då vi varit uppe på behoven och kommit tillbaka i sängen, packar han sig nära - som i morse - i skulderbladstrakten med sitt huvud bredvid mitt...och andas sitt snabba valpsniffande ...

Då man som jag misslyckats med alla människokontakter känns det otroligt helande att ha en kompis som aldrig fördömer, alltid är lycklig att se mig och alltid är redo att delta i mina sysslor...

Nu ÄR det väldigt tidigt att säga om han faktiskt kommer att BLI så självständig som han hittills verkar...

Dvs...han kommer för det mesta gärna ut då jag går...
Ibland lite väl ivrigt, men ibland ligger han lugnt kvar på dynan under köksbordet och konstaterar: Jassåå, du går nu...

Ibland har han förflyttat sig till korgen i vardagsrummet, eller transportboxen i Kamarn ...Nån gång har han varit och skött sina bestyr alldeles opeppat på pappren vid tamburdörren...

Ingen panik i världen...Han har trots allt varit hemma  i bara två veckor i morgon..

Om det sedan är årstiden som gör det - då han VET att det är kallt och snö eller vått, så bryr han sig inte om att komma VARJE gång...

Eller ..är han bara lugnare än min lilla Onna, som var "sommarvalp" 2006....???

Jag har haft mera tid att ägna honom, för ibland var jag hus&båt&hundvakt mot boendet och en gång nafsade den äldre hunden Onna då hon var riktigt ny..

Kanske det som gjorde att hon blev väldigt " mammig " ?

Behöver  väl knappt säga att den äldre hunden hastiga tag togs i nackskinnet och ruskades rätt omilt för att hon skulle förstå att jag var boss...

Hur som helst...nu ska jag jobba på att lämna Wille ensam små stunder och INTE göra nån affär av tillbakakomsten..

Vi har också inlett en liten "Sida"-skolning....

Då jag har hans fyllda matskål i handen, visar jag den för honom och säger "sida "...
Samtidigt styr jag honom bredvid mitt vänstra ben och ...säger "sida"..
Då han sitter med sin högertass på min vänsterfot får han ett par priplor...Så går vi några steg medan jag upprepar " sida"  och då han sitter...Ja, ni veeet redan 😀

Maten ska han sitta för...och inte yra omkring...
Och ett glatt " varsågod " visar att han får börja äta...

Det största bekymret att få bort är bitandet...

Sylvassa tänder i näsan är INTE roligt och att ha en attackerande sötnos fastbiten på bråkdelen av en sekund i en sockfot på väg framåt är inte bra för tänderna...HANS tänder alltså...

Vi har bara PROVAT halsbandet och kopplet ett par gånger...för sålänge han är såhär liten ska han inte ens gå några länkar...

Och inte ska han träffa andra hundar heller...om jag inte VET att de är vaccinerade och friska..
Har visserligen tänkt att vi SEDAN kan bjuda in andra valpar så han får leka med artfränder...

Såå bra med egen gård...att ha lekmotion på under ordnade förhållanden...

MEN, jag har inte ännu "fyat " en enda gång...För något alls...
Det ordet existerar inte hos oss..Hoppas ingen längre använder negativitet i sin skolning...

Däremot har jag i akuta situationer - som elledningsbitning -tagit i nackskinnet och knipit till - samtidigt som jag sagt ett kort A-A med arg/bestämd röst eller ett NEJ...i ett tonläge som han förvirrats av..

Har också bara avlett verksamheten / lagt ner honom / slutat krafsa ....

Positivt beteende belönas rikligen...

Skolning i den här åldern är bara lekbetonad...

"Positivt förstärkande av spontant beteende " kunde beskriva det bäst...

Kisset på tidningarna utlöser sååå mycket beröm att det kunde jämföras med Nobelpriset...

Om han spontant slutar bita och slickar min hand så utbrister jag bums :

" Braaa, bara pussa ..."

I en otroooligt mild och kärleksfylld ton...

Upprepningar efter upprepningar...

Det blir nog bra...

Detsamma gäller väl min arma mage också...

Fyra dagar i baklås igen, men nu " låsar " det...( korta vokaler ) UTAN laxativ...

Jag SKA INTE äta kött....
Kanske fixar chili sine carne idag...Har en halv förpackning bruna bönor i kylskåpet och oekologiska sojatärningar som köttsubstitut...

Blir nog fart på putrifikationen om inte annat...( och förbålt gott blev det 😇 )


Den mesta snön har rasat från lagårdstaket och bildar stora drivor vid byggnadens sidor...
" Utgångsläget "..Rasbörjan...

Snickisdörren är oåtkomlig, liksom Mellanrummets...

Kompostområdet kräver uppskottning, men uppfarten går före...
Vi har NÄSTAN nått porten  i och med dagens morgonträningar...och under de första barngästernas besök...

Tar en stund med hund och en stund utan...

KANSKE ber grannens son komma med schaktbladet på traktorn och hyvla vägen från porten till postlådorna...

BRUKAR skotta den sträckan själv, men...på något sätt bär det mig emot nu...

9.37 visar klockan...

Kanske skulle bädda...

Snöfall igen...

Gääääsp....

Inga bekymmer i hans hjärna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar