Inläggets datum 19.9 3018 ...men några händelser också efter sillspadscirkusen ..

TRO och VETA är som bekant två vitt skilda saker, men jag TROR det var dagen efter sillspadscirkusen som Wille och jag gick en hisnande och häpnadsväckande ny långlänk..

LÖRDAG var det.. Den 16.9 ..

Den sjuttonde spöregnade det...

Nåhh..Jag hade laddat upp för länken med en liten flaska vatten och två honungsbredda knäckebrödsmackor åt mig, en påse hundgodis åt Wille, pappersnäsdukar, mobilen och ..tuggis i ryggsäcken...
Tanken var att gå så långt orken stod mig bi och ..eventuellt sedan ringa efter hjälp om ...

Willes glädje lade på extra kol på steglängden och ...efter första branta backens pustande vek vi av mot prästgården...
Samtidigt tränade jag koppelgåendet, som efter Willes inträde i hundpuberteten har lidit av två starka viljor....

Vi passerade prästgården och orken verkade hålla i så...det blev en riktigt " skaplig "  promenad på vägen mot - och ända TILL - en av dem som heter Prästgårdsgruvorna...

Djupet är enligt skylten ca 25 m -inte lockande..

DÄR hade vi picknick...uppe på gruvkrönet, eftersom Wille ville dit upp...

Sällan har knäckebröd och vatten smakat så bra...

Vägen som varit helt folktom lockade mig halvvägs in i ett litet buskage och sitsen klarades med heder (= läs utan skopink !!! ) OCH därtill NÄSTAN utan åskådare...
Tror (sic) att hundrastarkarl'n med en stor schäfer och en liten chihuahua
( tschivauva ) inte hann se annat än att jag rättade till klädseln....

OM han hunnit, så var han en mästare på att ha pokerface...

I ärlighetens namn VAR jag trött och hade nog accepterat skjuts om sådan erbjudits, men...oväntat bra gick hela rundan...

Med ett undantag :
Matten till en påstådd "snäll " snäll hund ville absolut att hennes älskling skulle hälsa på Wille...Detta slutade i ett herrans hössel och Wille blev vettskrämd och skrek som stucken...
Eftersom jag vid en ytlig koll inte kunde se blodutgjutelse, började vi gå hemåt...
Mitt lilla skrämda kräk vände sig ofta om, som för att säkerställa att den icke snälla inte kom efter oss...
TYCKTE han haltade och  kollade tassarna ännu en gång utan att hitta nån orsak...

Resten av vägen gick sedan riktigt bra...
För min del var säkert attackens adrenalinrusch orsak till  "riktigt bra "... Utan stress- hormonets inverkan kanske jag hade kroknat...

Väl hemkomna och efter en timmes dvala på sängen tog jag Google maps till hjälp och kunde konstatera att vi gått ca 7,4 km....

D.v.s NÄSTAN lika långt som Onna, Cocke och jag gått 2009 samma tid på hösten...då vi pustande oss i en riktning = gjorde en " landsvägsögla"  för att fira ettårsdagen av handpengsbetalandet...

Så, som Willes GummoY har sagt :

" Kondisen stiger nog när ni börjar gå mer "

Tack och lov för det...

Vissa dagar har jag ju inte "orkat " ens de 600 metrarna av och an till postlåderaden och hem...

Dagen efter detta hjältedåd låg vi nog lågt både Wille och jag...
Han kom igång sent på kvällen och lockade mig att dribbla boll tills det var nästan mörkt...

På tisdagen -i går alltså - var vi redan återställda och tassade upp till byn för jag hade glömt att köpa fryspåsar...

Idag - onsdag - har jag redan på förmiddagen förberett Operation Hundtvätt med att tvätta ämbar och tvättfat, kärra upp  f..d bastubänken till bassängen...och stärkt mig med en oekologisk / oetisk broilerbröstsmörgås ...

Skottkärror är nog guld värda...Också de blå...🤣

Har bara nu inväntat solens ankomst till bassängplatsen för att tvättoffret inte ska nedkylas av den rätt kraftiga vinden...

Han själv är lyckligen ovetande om dagens program, men han tuggar nu på ett Sjölaxknä och " knarsandet "  hörs vida omkring..

Ska ännu tvätta av bastupallen, för jag hade den till underlag då jag i går avsotade bastugrytan...

Och ...nu skriver jag några timmar senare - men samma dag....

Willetvätten gick fint, jag torkade det värsta av  honom innan han fick springa till torkplatsen och rullatorka...

Torkstation B...Ett flanellpåslakan

Sen vidtog fönandet och pälsutredandet...

Efter en god stund trodde jag mig ha hittat en tillplattad fästing djupt inne  i hans tjocka flankpäls...
Den satt väldigt hårt fast, så jag gick efter saxen och klippte försiktigt bort de hår som var alldeles som ihopklistrade ..

Plötsligt såg jag hålet i skinnet...Inget jättestort, men tydligt ett spår av en hörntand...

"Bild av bild " =mobil till platta ...

Så - då jag kollat om det fanns fler hål - ringde jag vår veterinär för att fråga råd...

Har ett rätt omfattande husapotek med både människo- och djurmediciner, men ville veta om jag skulle använda betadine eller vätesuperoxid för rengöring av såret..

Det blev betadine ..och en snäll hund som inte bråkade under behandlingen...

Så, slutet gott ...så här långt...

Skickade ett artigt " konstaterande-av-faktum "-meddelande till hundägaren - sålunda lydande :

Medge att det var artigt 😇

Tror / hoppas att Wille klarar sig utan antibioter eller annat, för ..det verkade inte vara någon varbildning  eller svullnad i eller runt hålet...

ARG kan jag med viss fog säga att jag är ...för :

Hundägare som inte har kontroll över sina djur ska inte komma och säga att deras älskling är "snäll och tycker om alla hundar "...


Nå, nu har jag skrivit av mig och tänker njuta en liten stund av den vackra -ca 3/4 -stora månen som just nått vänstra fönsterrutan i vardagsrummet...

I morgon är en ny dag och både Knallis och ...en trave mattor väntar...

Så..härmed säger jag godnatt och...på återseende 😎