Snöskottning...Sören är i onåd...Sparkföre..utom där det är barskrapat 😈

Snart försvinner vi i den vackra vita vintervaran...

Till all lycka gillar jag skotta...och det tycks vara vad folk i Finland GÖR just i dessa tider...
De mest underliga spadar används för ändamålet och det är inte underligt att axlar ömmar och ryggar tröttnar..
Säger bara det  : En långskaftad, lätt och ...lagom bred Fiskars skovel är vad jag älskar mer än....något annat skottarredskap...

Lata jag - som därtill skriver dessa rader fel tid av dygnet - letade upp bilder på nätet istället för att gå ut och fota på gården / dra in en snöig skottare (!!!) i köket...

Rikssvenskarna tycks kalla redskapet snösläde...

SUCK...

En släde spänns bakom en häst och man SITTER i den....under en fäll...

Apropå SVENSKT :

Sören, Sören , Sören...

Idag kom han inte på visselpipans vissling...Inte på det annars så välfungerande :
" Sööreeen - GODIS !!! "

Wille däremot höll på att slå ner mig i sin iver att lyda...
Han fick sin godisbit ...och tillsammans gick vi till den förbjudna kompostlådan...

Där levde det gröna kompostgallret sitt eget liv...hoppade och skakade...
och under det bökade INTE råttan....

Den som sover syndar inte...

Ett stycke sverigebördig hund lyftes bort, snötvättades och kommenderas i barska ordalag "IN"...

Och in bar det hastigt...

Så många gånger förbjuden plats, så välövertäckt...sååå lockande...

I all synnerhet då det sakramentskade kräket försatts på reducerade matransoner...

Jag är inte dummare än att jag FÖRSTÅR sambandet...

Det finns EN annan förbjuden plats : fågelmatningen...

Den är lika lockande...Och skalade solrosfrön och frystorkade mjölmaskar tycks smaka förbålt gott...Beviset står att läsa i snön...på hans favoritplatser ...

Dessa har en strålande åtgång....

Bara vi svängt ännu ett kalenderblad kan jag ljusna LITE  i uppsynen och säga :

" Nästa månad....."

Nåneeej...

Hundarna har roligt tillsammans och det ÄR ett hedersuppdrag att ha hand om en ...lite ...nervpåfrestande hund...

Fast ..TOLVSLAGET i radion har han slutat bjäbba 17 gånger åt....

Jag älskar min stora fina sparkstötting....Och Wille gillar att springa hårt...
Vi HAR varit utan frusiga Sören och sparkat...
Både i skogen och på landsvägen...

Vissa ställen har betett sig bra och det har varit bra glid...

Men sen just då man stått och njutit av luftdraget i håret...så finns det illvilliga stenar som gör att medarnas framfart blockeras med ett skärande gnissel...

Endel av gnisslet kommer förmodligen från mina stackars leder - då jag ståndaktigt kämpar med balans och tyngdlag...

Samma dag känns inget speciellt i kroppen ,men nog följande dygn...😈

Sparken - med fjolårsWille i säkert förvar ♥♥♥

Lagom är bäst - står det på min bastutermometer och det skulle vara bra att tillämpa också för dem som skrapar vägar...
Ingen tanke alls på metallförstärkta gamla tanter som gillar fart...

Nå, man kan inte få allt i livet och ...man får vara nöjd med det man har...
Väl ???