En rolig resa blev det ...trots att den var av typ MÅSTE...

I förrgår * gjorde jag något ovanligt...

Meddelade nämligen om min frånvaro hemifrån redan dagen innan "Miniresa i siktet "...
Det brukar jag varna andra för, men nu togs ju Wille med så...ingen kunde stjäla honom...Andra " belongings " är inte så viktiga...

Var tvungen att åka till Salo för att få mitt körkort - det temporära - utfärdat.
Det gick inte med den annars så allsmäktiga webben...

Packade den för resan ångtvättade ryggsäcken med allt som rimligtvis kunde tänkas behövas : ren lång t-skjorta (ifall byxorna hade rämnat ), reservtrosor, en skjorta, hushållspapper och bajspåsar (Willes ), blödningshämmande pulver och kompresser + självhäftande tassförband, pass, läkarintyg, torrfoder, hårborste, plånbok med myntfack, vattenflaska med vatten i, mobilen, ett kuvert med Google Maps-anvisningar och adresser, namnet på firman jag/vi skulle till osv.

Vi fick skjuts till bussen i Kimito...I mycket god tid , dessutom.
Hann rasta Wille flere gånger om innan vår buss kom...

Det var ju ett tag sedan vi åkte buss, men han var exemplarisk...
Satt en stund och kikade ut, men lade sig sedan tillrätta under sätena..

Wilande Wille

Jag kunde sitta och berätta och beskriva resans framskridande för vännerna på fb (!!!) i realtid...Synnerligen viktigt 😇😇😇

Min geografiska kunskap ökade under färden, men med mitt miserabla minne skulle det nog krävas dagliga bussfärder i ett års tid för att alla etapper skulle sitta...

Väl framme i Salo " tappade jag bort mig " på direkten...Nå, går man åt fel håll så går man...Tidsmässigt hade jag ju reserverat  "tappabortmigfemgånger "= 1,5 timme, så vi var faktiskt på Ajovarma en dryg kvart före utsatt tid..

Rutten gick ett långt stycke längs Salo å och det fanns många  platser att vila på...
Satt Bl.a med Wille på brunnen och hörde på alla skrattmåsarna och gransångarna som konserterade till vår ära...

Inte bara jag som hade lite varmt



DÄR var mr W också "duktig "...Han lade sig  och chillade efter den varma promenaden på ca 3 km...

Han skulle gärna ha hälsat på alla andra kunderna då  det kom in folk, men stränga matte sade nej och då var det ...nej...

Ropades upp med enbart  mitt första förnamn - och fick anledning att diskutera / korrigera ...Flickan bak disken skrattade och sade : Du reagerade i alla fall på det 😁

Hela byråkratibiten gick bra, trots att jag inte använt nån svart "Trumptusch " vid namntecknandet
( som blankettens text påbjöd - visserligen utelämnande T-ordet... ) ..och snart hade jag mitt temporära kort -en simpel utprintad papperslapp (!!!) - i handen.

Så -en betydligt kortare  och bekant väg tillbaka till centrum ...
Bad som vanligt Wille visa vägen , användande kommandot  " Sök Samma Väg "...

Vi hade en timme att fördriva där, så det blev kaffe och glass på café Wilhelmiina - ett passande namn på ett café för Wille...

Ylade långdraget då matte gick in...m en kopplade genast av då hon kom tillbaka..

och därifrån gick vi till en djuraffär alldeles bredvid busstationen...

En timme försvann, om nu inte snabbt, men i alla fall ..omväxlande...

Bussfärden till Kimito var lika lugn som därifrån..och nu mötte Willes GummoY...

En dam som skulle med vår avlagda buss störtade sig hänförd över Wille efter en snabb fråga : Fååår jag ....

Hon hade haft cocker - en som blev 13 år...

Det roliga är ju att så gott som alla tidigare cockerägare har sagt  att " Wille är en typisk representant för rasen = hösslig och glad....

Liiiite kunde han nog lugna sig, men det kanske kommer...

*)
Texten UNDER sista  bilden är skriven den 14.7 då vi kommit hem från vår söndagsmorgonlänk...En skön timmes promenad till småbåtshamnen och gästhamnen och landsvägen tillbaks...

Datum kanske inte är såå viktiga, antar att våra göranden är av mer vikt...


Med detta föga intelligenta konstaterande avslutas detta dagboksblad...
Klockan är 9.53 ...piiiiip...