Egentligen är de inte jakthundar...

...någondera av mina långöron, men om man som hund tillbragt hela sitt liv på landet - så ÄR det roligt med en ekorre som får "skjuts" runt huset...
Vårt hus har ganska tunna väggar och det skulle nog aldrig få något certifikat inför en försäljning, men Onna HÖR bra då ekorren rasslar upp längs österväggen...DÅ tigger hon ut....ALLTID hörsammas inte denna vädjan, men idag var jag just på väg till uthuset ( iklädd långkalischer, tjock tröja, badkappa + stövlar ) så Cocke väcktes ut morgonslummern och ut bar det ...i full karriär för Onnas del...

Det dröjde ett bra tag innan hon lokaliserade den brunpälsade lilla saken ovanför vindsfönstret - på droppbrädet...Svansen hängde ner och avslöjade - och då begynte dansen ...

Som uppvärmning drogs på-stället-hopp med gälla effektskall - tills Kurre fick nog och krafsade sig vidare - horisontellt söderut med Onna -nu tyst - springande efter....
Detta försiggick av och an - medsols och motsols - en god stund tills den nyutnämnda " personal trainern" definitivt fick nog.   Ett språng upp på tegeltaket - diagonalt över detsamma och ett mycket underkänt försök att nå ekens grenar ledde till ett snöpligt magpladask innan räddningsrundan vidtog..
Onna hösslade då ännu på vid sydsidan av huset, men ropades för "eftersök" till nedslagsplatsen - i samma stund som jag såg ekorrstackaren korsa vägen långt från sin otrevliga motionär...
Långt efter länge fick hon vittring och följde spåret helt perfekt tills stängslet kom emot och hon gav upp.

De bruna ögonen skrattade mot mig - tungan dansade i mungipan...Vattnet smakade bra inne...
Ett helt bra träningspass var slut....

Cocke då ???
Han följde med "cirkusen " på avstånd och avnjöt några solrosfrön som de lite upprörda fäglarna tappat....
"Bättre några frön i munnen än en svårfångad ekorre" - tycks vara hans filosofi...Eller - är han bara LAT ???