IBLAND blir det bara så här - jag måste göra ett avkall på miljövänligheten...Den här gången har jag ju ändå en "trumf" på hand : jag är billös och har liksom "köpt mig utsläppsrätter" ( ett system som jag INTE egentligen godkänner, men måste ha som förmildrande omständighet i detta fall ;) )
För en dryg vecka sedan beställde jag en 19" TV- en NY sak med flatskärm och en massa finesser...OBS ! Denna TV är min ALLRA FÖRSTA N Y A - och jag är redan 61 .....
I över två år har jag fört en ojämn kamp med tv-utsändningar i datorn, kanallistor som måste laddas om för varje gång, med datorn i famnen och brillorna på näsan - för kunna SE bilden. ( Som varit av vykortsstorlek - knappt )
I GÅR kom den sedan - med en gullig väninna som hade haft vägarna förbi affären - och som efter alla sina andra uppgifter körde apparaten ända hem...
Upprymd av nyförvärvet och den lilla extra utevistelsen med vovvarna kom vi in och började packa upp den lilla pappkappsäcken på köksbordet..
( Om ni undrar varför man kan bli "såhär vimsig " av ett inköp, så beror det faktiskt på att det är rätt sällan jag köper något - och i all synnerhet något NYTT / INPACKAT / "jungfruligt"...Oftast köper jag "inget" - eller så blir det loppisprylar eller på annat sätt second hand...En livvstil som jag ännu kommer att anamma....Med vissa undantag. )
Hundarna märkte genast att matte var mentalt inställd BARA på att prassla med styrox och plastpåsar och telefonkatalogstora manualer...Bildskärmen kom på foten, skyddsplast avlägsnades, sladdar kopplades och manualen lästes. Fjärrkontrollen försågs med batterier - tack och lov en så stor sak att den kanske inte "gömmer"sig i rappet...
Så röjdes den gamla kommoden - som jag har i vardagsrummet som datorbord + fotoförvaring + handarbetshörna + plats för morgonkaffe+kvällste....och tv:n installerades på den smala hyllan - som i något skede måste modifieras en aning...( Dvs en smal halvmånformig bit av bakväggen måste skäras ut - så TV-foten ryms genom öppningen - för att förhindra kapsejsning...)
Så knäppte jag igång mojängen och satte jag mig med fjärrkontrollen i handen, brillorna på näsan och manualen på bordet - i den tron att all världens komplikationer kunde uppstå...
Men - den kloka (intelligenta ??? ) apparaten meddelade med stoiskt lugn att den nu skulle leta upp allt som behövdes - riktigt själv...
Så jag satt och såg på - och "fick" så småningom delta i proceduren med att trycka röd,gul,grön eller blå knappp - då sökningen så krävde...
Alldeles omtumlad kunde jag bara konstatera att alla kanalerna liksom ramlade på plats - och jag kunde avnjuta Cesar Millan och hans hundar....
Jag har sagt det förut och upprepar det igen - visst är det roligt med teknik som fungerar !!!
För den som läser och skakar på huvudet över den omtumlades reaktioner på något så elementärt och trivialt, kan jag bara berätta att livet bjuder på väldigt många liknande "äventyr" - då vardagen hos oss är så enkel som den är. Man är glad över småsaker - som knappast skulle få "vanliga människor " ens att höja på ögonbrynen...
Tror matte och hennes hundgäng....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar