När jag och Onna flyttade hit var jag mest glad över den stora gården som " rastgård " för både egna och andras hundar...
Växterna var visserligen viktiga då redan, men nu har det nog vänt....
Hunderan börjar lida mot sitt slut...och trädgårdsmästeriet tar över....
Jag HAR satsat en mindre förmögenhet ( läs : låtit bli att köpa kläder ;) ) på att få trädgården / blomlanden att blomstra och sysslar nu främst med att göra allt LÄTTSKÖTT...
Ett ganska hopplöst företag egentligen, för det skulle förutsätta bortschaktning av ytjord på minst 10 cm djup på den areal som ska odlas..
För min del är det omöjligt, för här finns sååå mycket vackert som MÅSTE bevaras, allt från vitsipporna - gullvivorna - prästkragarna - blåklockorna och mycket annat...
Man ser i många kommersiella trädgårdsprogram hur frontlastare skopar bort jord/växter/gräsmattor/buskar/träd så det svider i betraktarens hjärta....och så fylls området med säckmylla, planteras med opersonliga växter, mellanrummen fylls med täckbark i all de färger och...eftersom programmen sponsoreras av kommersiella företag som vill få fram sina produkter blir allt ...en salig sillsallad av olika sorters stenläggning eller plattor....
I en stadsmiljö går det väl ännu an, men alltför många fina lantliga miljöer har stympats och skändats och...jag vet fler som lider då de bevittnar denna typ av " trädgårdsskötsel "....
De egna hundarna är nu 11,6 och 9 och har lärt sig rätt bra att respektera odlingarna...
Mr C går visserligen ibland över bladrosetter eller växter som jag inte skyddat med pinnar och band, men ytterst sällan gör någondera nån direkt skada på det planterade....
Ogillar i allra högsta grad " pinnar-och-band " - system - som förutom den estetiska biten är farliga för lite högre hundar än mina....I möjligaste mån skyddar jag metallpinnarna som håller banden med korkar eller gamla bollar / flottörer av något slag, men ...livligare besökare riskerar nog magperforation om de hoppar fel....
För tillfället har jag hand om kompisens lilla ..ca 2,5 kg lätta voffsing, men hon trasar inte till en dillstjälk ( om ens en sådan fanns ) men tyngre gäster får hädanefter hållas på det s.k parkeringsområdet .....i löplina....helst...
Glasrutor och vilda vovvar går inte heller riktigt väl ihop....
I år - just nu och en god tid framöver - står dammkantsplantering i tur och ...eftersom ingendera av mina egna fyrtassare gillar större vattendrag än eventuella porlande diken, så får jag hålla stället i fred....
Visserligen avstängs området med portar och är förbjudet för alla andra än grävaren /planeraren själv...för ett feltramp bryter ömtåliga liljor på väg upp och krossar lovande kvanneplantor....
Förstorar också rabatter, flyttar växter, utnyttjar rotskott ...och sår nytt....
Har helt krasst tänkt att området skall vara hundfritt inom ....fyra år....och den tiden MÅSTE jag använda till jobbet på ovannämnda " lättskötthet "...
Fyller själv sjuttio då, så....knappast krälar man omkring lika vigulant sen mera ????
Jobb ???
Nej, en kär hobby är det.....En förutsättning för ett lyckligt liv i en miljö utan tvister och kompromisser....och ....hundtassar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar