Mina HETEKA-sängar har jag kvar, men mångt och mycket har åkt iväg härifrån....
Pallar, fönster, stolar, rakknivar, hobbymaterial....och hästspillning för att nämna några...
Det allra mest " vågade " bjöd jag ut här nyligen....VÅGAT därför att det kan tyckas vara helt huvudlöst att bo på landet och annonsera om eklöv i säckar....
Nu är jag absolut inte rädd att bli ansedd som byfåne, för jag har under mitt liv hunnit syssla med ganska mycket och LÄSA om ännu mera...
Stämpeln " besserwisser " har också präglats i min panna ...utan att det bekommit mig värst mycket, men ...visst är det synd att man inte får en möjlighet att föra vidare det man lärt sig ????
Under min vistelse på det jag enkelt och slätt brukar benämna " Holmen " ( utan att nämna namn och exakt ställe ) hade jag kontakt med en fiskare som kom ända till hemtrappan med sina fångster....och av honom köpte jag en gång en stor lax...
Dels för att fisk är gott - i rimliga mängder och möjligast enkelt tillrett - OCH för att jag ville garva skinnet....
Då hade jag bara teoretisk kunskap ur biblioteksböcker att falla tillbaks på, men det räckte....
Visserligen fanns inga ekar att tillgå för att få garvämnen, så jag använde vad ALLA hushåll s.a.s har " hemma ", nämligen urin....
( På bilden nedan en version av det som min mormor benämnde " Söndagshatten "....)
Tyvärr inte det som litteraturen rekommenderade - alltså
" diande pojkbabys mjuka kiss " utan...lätt "klimakterande kvinnovatten "..
Kokade in denna vätska - på vedspis utan kåpa - till lämplig styrka och det var säkert bra att inga gäster uppenbarade sig just då....
Hade på den tiden två labradorer som var ytterst nyfikna på alla dofterna och det gjorde att jag efter kokandet fick jobba med laxskinnet i badrummet....
( Ett verkligt helgerån att installera ett badrum i ett torp från medlet av 1800-talet, men ....alla gör som de tycker....)
Inte hade jag heller sältran att smörja skinnet med, så jag tog svål från en grisbog .....
Skinnet blev mjuk och smidigt .....men innan jag hann planera vad jag skulle använda det till, gick det sin förtida undergång till mötes....I hundmage....
Lite samma öde som mitt största ormskinn har rönt, då en inkvarterad tax - trots sitt inte helt ringa omfång - lyckats förse sig med....
Hunddamen hade hoppat upp i min höga säng, därifrån via en hög pall över ett bord till ett renoveringsobjekt ...där jag hade skinnet i en skål....
Frimärksstora flisor av den 97 cm långa snokdräkten har jag troligtvis ännu kvar....nånstans...Hon hade ett mycket vackert mönster ...se bara :
Skinnet på bilden NEDAN är en betydligt mindre friares vinterkostym....och fladdermössen är Halloweenrekvisita OCH undervisningsmaterial ...för katten som INTE ska fånga sådan djur....
För att återgå till annonsen....
Det blev NAPP på den...
En LÄRARE var verkligt intresserad och skall komma på besök för att få sig en säck av de ca 12 som jag har stående på gården....
Inte vilken lärare som helst heller...Nej ...en som minst sagt FÖRSTÅR sig på både garvning och ...idéer som ....för utomstående kan verka....huvudlösa.....
Inget mer just nu...
Sug på det bara :D
Jag går ut och tar tillvara humlerankor....till kransbinderi ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar