Djur och namn...och beteende...

Katten - den femåriga honan - som kom till oss för prick två veckor sedan var döpt till Minttu...  Ett " sött namn " så...varför  skulle jag nu egentligen ändra det...
TYCKTE  jag i egenskap av utpräglad hundägare....MEN jag har kommit på andra tankar...

En HUND ska definitivt ha ett namn....De lystrar DIREKT och ger ägaren den hängivna hundblicken som går direkt in i alla  hjärteskrymslen....

Man lockar ganska internationellt  på katter  med nån form av det kännspaka :
 " kssskssskss " och sen  ...kommer " kräket "  eller.... så inte...

Där hjälper nog inget namn - tror jag....med min  nuvunna erfarenhet av mer självständiga djur....

Gjorde först försök med :

" Minttu Minttu Minttu  " ....men...utan framgång....

" Myntamyntamynta "  lät lika dumt...och hade lika liten verkan...

Trots alla föresatser att hålla djuret enbart inne eller ute i sele , gav jag efter för de decibelstarka jamandena ....då hon varit i huset och på gården i 10 dagar....

Katter SKA ju inte vara löpska förrän i mars enligt gammal tro och nu SKA hon ju steriliseras ganska snart, så ....tummar upp att vi hinner med ingreppet före " naturens biologiska klocka  tickat färdigt "...

Då den första gången frisläppta varit borta i 2 timmar kastade jag alla försök till civiliserad konversation / lockanden .och gommen var öm av alla väsljud....

" Jäkla kattkräk " var främsta tanken....och tanken på en varm skinnmössa till vintern var inte sååå fjärran....( Den jag har är lite för spänd....)

Tacka vet jag en HUND som kommer då man ropar ...
OM den nu för en sekund vikt från ens sida....eller- som vanligt -  varit till fördärvelse
" i fötterna "...

Så får man visuell kontakt med  det lösa hemvändande kattskrället och berömmer  :
" Duktig flicka ....Fiiiin kissa....Såååå ska man komma hem.... "
Lättnaden är enorm, naturligtvis...

Nästa dag går det lättare...

Fast då regnar det rejält och man ...har ju kalla fötter både andligen och kroppsligen då man för tolfte gången tassar strumpfota ut på farstukvisten och spanar...

Lättnaden är stor då en MYCKET blöt "Felicia "domesticus kommer tassande över gården...högljutt jamande...

Hon kom mycket hastigt in....

Onna var inte alls förtjust över ömhetsbetygelserna / hälsningarna från yttervärlden då katten kastade sig mot hennes ben och strök sin blöta skalle mot en torr hundhaka....

Idag har hon - vilddjuret - varit med Onna och mig då jag tömt tuppkärlet ( 200 l ) och Onna suttit och sett på..

" Varit med " är kanske lite överdrivet...Hon har gjort enorma pantersprång i lövhögarna, rusat uppför lönnstammen och utfört hisnande balansgång på kvistar som varit av en blyertspennas tjocklek.....för att rusa ner ....upp längs en tall och balansera på skjultaket....
Onna hade respekten lysande i ögonen....och " dumma " matte kunde inte låta bli att kommentera :

" Siii hur kissan KAN klättra !!!! "

 ( Hade naturligtvis ingen kamera med ute i skitjobbet  så det får bli träddokumentation nån annan gång...)

Och KISSAN kom hem igen, ville ha mat och så ut igen....

Man FÅR motion också med en katt :)

Och då Onna och matte är ute senare, sitter inspektörskan i fönstret och kollar våra förehavanden....

Men varför  i vida världen ska ett djur komma in ...för att göra sina behov i dyr ekologisk kattsand ....bara för att sekunderna därefter tigga sig ut ????

(  Inlägget skrevs till stor del igår och fotona har lagt till idag )