Lantisar ( * och stadsbor....Två skilda släkten :)

Det är ganska roligt med olika kulturer...Alldeles härligt med dialekter och språkbruk...

(  I detta skede bör  förtydligas  att jag just i detta inlägg med ordet " lantis " menar ett
 " släkte "  någonstans mellan landsortsbo och skogsmulle ...D.v.s ungefär ...
Individer som gärna bor på landet och ...anpassar sig till naturen ...

Miljöanpassade sommarben ;)

INTE något förringande !!!!!  Jag hyser en stor och ärlig uppskattning för jordbrukare och andra som jobbar häcken av sig för att producera mat åt den stora skaran " annat folk " ....)

" Ansiktsboken " bjuder på väldigt många ahaa-upplevelser och ...ja, jag medger :
...också.....irritationsmoment....

Upptakten till det allra senaste som resulterade i en liten personlig  " meltdown", läste jag  i ÅU  - där det stod om en LODJURSUNGE som befunnit sig nära bebyggelse....

Artikeln var helt saklig och det lite suddiga fotot visade hur nära djuret varit....
Ingen uttryckte någonsomhelst rädsla eller oro för befolkningens säkerhet....
Så långt allt väl...

På Fb fick en individ ur ett av de två " släktena " tydligen  stora skälvan och hade talat med en veterinär som sagt att " ungen borde infångas och omplaceras "....

Området i fråga lär locka till sig lodjur - så som lämpliga habitat / miljöer BRUKAR göra....

Skribenten på Fb ....använde ett för mig helt nytt epitet för lodjurssläktet, nämligen SKADEDJUR....
DÄR kom min meltdown.... Jissssses.....

Det ordet har i  min vokabulär avsett bl.a kålfjärilslarver ( som den på bilden  )

 och knäpparlarver ( som förstör min potatis och annan rotsaksskörd ), råttor, mårdhundar etc.... MEN så har jag också bott på landet i snart tjugo år på HELTID....
.
HAR förallt i världen varit storstadsbo från födseln till  1963....och av olika omständigheter

Vägen till min mormor gick här....

sedan bott i mindre städer eller kommuner fram till 1996.....men ...villigt och entusiastiskt  anslutit mig till lantisarnas / landsbornas krympande skara....

Ett  VILT kattdjur som sedan urminnestider har vandrat i skogarna KAN  och VILL jag inte klassa som skadedjur....

Människan -  som art - har själv lärt sig att betrakta vissa djurarter som oönskade, men ....där går väl gränsen just mellan stadsbor och ...vanliga lantisar ;)

Utsikt från min gård 

Skogsägande och / eller jagande människor har naturligtvis sin egen uppfattning om djurs vara eller icke vara.....

De vilda djurens habitat krymper alltmer på grund av bebyggelse... och det vållar osvikligen konfrontationer på ett annat sätt än tidigare då skogarna var gamla och djupa - och åkermarken mindre...

Själv har jag inga tankar på  ekonomisk vinning på min 3700 m2 stora tomt....

Försöker göra den så attraktiv för djur ....trots att den biten väl nog tog ett kliv bakåt i och med miss M: s frisläppning....
Jag får tänka om i vår....isynnerhet om det blir varmt och mina snokvänner dyker upp....

OM jag lever och ...har hälsan så måste kattstackaren kanske få en stor bur i anslutning till ladugården där hon mer än gärna får gå lös...

Kanske en kombinerad höns&kattgård bakom växthuset ???

LODJUR är hjärtligen välkomna till tomtrån - om de nöjer sig med att få sorkar och eventuellt nån " skräpfisk " som Onna och jag dragit upp i Gästhamnen ....

Jag och Onna har EN gång i vårt gemensamma liv haft förmånen att se en lo i naturen ....och det verkade nog precis  som om den " stora kissan " hade tyckt sig vara helt lycklig ...helt oomplacerad.....