Den där känslan ....

......då man är så kär att det gör ont eller ....ser med ömma modersblickar på sina  sovande / lekande barn eller.... några decennier senare går i den trädgård man själv skapat genom hårt jobb ...och tydligen med nånslags KÄNSLA i ryggmärgen....

Ja, jag erkänner .....föremålet för min kärlek är det jag har framför mig...
......min blommande lilla oas ....

Det är HÄR och NU som jag har den - efter en massa år på hyra, på andras villkor och med begränsningar som varit tunga.

NU får jag göra PRECIS som jag tycker, utan att nån säger att det borde vara på något annat sätt....
Tror helt fullt och fast att det är JUST via det trägna slitet som resultatet blivit så kärt..

Kan inte förstå att man kan bli lika blixtkär i något som tillkommer bara man kör en gräsklippare någon timme och däremellan har sekatören i nyporna en stund per år...

Alla kan inte tycka lika och tycka om samma saker, men om nån kommer och dikterar regler för mig om hur jag ska ha det i mitt hem så visas den bildlikt på dörren....

Omväxling ska det vara - ingar trender - överraskningar är välkomna...
Som idag då jag gick på morgonrunda mellan högvuxna nattljus, enorma pioner, penninggräs med de gulaste blommor, blåbolltistel, smultron, den första anemonen- så  blå att det tar andan ur en....Nya för i år....

Och mycket mycket annat....

Med växter är det " ingen ordning " : de kan hoppa över något år och komma igen och ge så stor glädje då de dyker upp i virrvarret av annat som planterats istället....Därför ligger anteckningsblocket på " nya" trädgårdsbordet.….SÅN bokföring är rolig juhh...

Igår hittade jag TVÅ clematisar vid gärsgårn ...antingen de som planterats där ...eller fötts ur de frön jag kastat omkring....
Mina agapanthusar tänker blomma i år ...åtminstone ett par av dem och de nya växterna som jag fortfarande bara sett vuxna exemplar på bild VERKAR trivas om också de ännu är i krukor...Ska plantera dem vid dammkanten, bara jag " hinner " bearbeta ogräsvallen och klippa / fästa den  tillfälliga " dammduken " ....

TID ... Vad är det då man pysslar ute innan det blir för varmt ???
Alfons Åberg- syndromet är helt klart något som drabbat den som bor här....

" Jaskabara" gå och titta " vid sjutiden på morgonen och så kommer man in med tungan häftande vid gommen, smutsiga fingrar och värkande rygg...två timmar senare....
 Tidigare var jag noga med att se på morgonnyheterna med kaffet, men har konstaterat att det kommer NYA nyheter, det kalla kaffet ät drickbart närhelst man hittar koppen ( om det inte drunknat flugor i det  ) och ...nytt kaffe kräver bara hett vatten, en dos torrskaffning och en slurk mjölk....

Sommaren är sååå kort att det hisnar...Vill inte tänka på vintern nu, för just nu känns det som om jag inte skulle ...orka med något sånt....

Eldandet blir ett måste, inget man gör för att ha det mysigt och ......NEJ....inte tänka på det förrän man ställs inför kalla fakta....Brrrrrr.....

Fast ...ibland roligt för endel :)

En ordentlig kamera som ger djup i bilderna skulle inte vara illa att ha men...då jag vet hur fumlig jag är, skulle en sådan inte vara långlivad....Kanske skulle hyra in nån med kamera och BLICK för bildvinklar och ...som kan ta regi ????
Tror jag har nån sån i bekantskapskretsen faktiskt :)

Tills jag får tag på den / dem så får jag snällt vänta på att plattapaddan igen laddat färdigt. och får agera åskådare bland blommor och blad....
och knäppa några bilder....och sätta sig på gamla bastulaven - som jag gjort om till bänk....

Humlen har snart gjort  bÄrsÅn till den ska vara : en skuggig viloplats....med Törnrosafeelis :)


Lite synd är det att inte kunna dela upplevelserna med nån likasinnad...varje dag...
Kommer att tänka på de kloka orden  i  Tove Janssons bok : " Vem skall trösta Knyttet " -
" Vad gör man med en vacker snäcka om man inte får VISA den ????? "

Snäckan på bilden  har jag fått av ett litet gulligt barnbarn .....Tack Al........* puss *

Här behövs visserligen ingen " tröst " ....allt finns nog ändå ...och njuts av också om det är av bara mig....