Med en utetemperatur på - 12 C var det rätt lätt att skjuta på besöket på Dasset i går morse...och göra det som inte alls gjorts dagen innan....ELDA..

Tack vare den svala inneluften sov jag visserligen som en stock och vaknade så sent som 7.30  Ansåg då att jag ännu skulle uthärda en liten stund...utan att spricka ...och " vände bara på steken "...för det var såå skönt under täcket med flanellpåslakan...Ett absolut lyckat köp...

10 minuter klarade jag bra - och härdad som man blivit / tvingat sig att bli tog jag inte ens nån badkappa över min ytterst lättklädda kropp...Pyamasen hängde ute med resten av tvätten - och så här års tar allt utom fleecekläder sina modiga två dygn att torka..

I duschrummet var det 11,7 plusgrader, så morgontoaletten blev snabb och jag knäppte bara på kaffevattnet på väg tillbaka till Kamar'n...

Söndagsstatus...

MEN....dagen blev varmare och....det fantastiska vädret lockade naturligtvis mig UT...

Hmm, gjorde en mjukstart med lite pyssel i Snickis, en liten sväng till Bastun för att kolla om vattnet ännu flöt... och var sedan  en stund i Hallonskogen...

Trots mina goda föresatser att göra hål för stödstolpar blev det inte av, trots att jag ställt spettet vid trappan ...as a reminder....

KAN ju hända att tjälen inte går så djupt ännu, men å andra sidan är spettet så tungt att jobbet inte känns lockande...

Ganska skönt var det att komma in i värmen också...

Gjorde en snabbversion av får i kål - av det malda fårköttet och ett knappt kvart kålhuvud...Blev gott ...och mat ännu till morgondagen...

Mitt ständiga middagssällskap Fb upplyste mig sedan om att en svår olycka hänt på natten på ön...

Då går ju tankarna FÖRST till familjerna...av helt personliga och egoistiska skäl...

" En kall näve kramar hjärtat "

Läste att  " små barn förlorat sin far och att det inte i detta skede är relevant med vare sig VAR eller HUR " ..

Som inflyttare känner jag mig veterligen ingen av de drabbade personligen - eller VET inte ens ännu om jag gör det...Har inte ringt till någon för att fråga ...

Finns ändå i detta skede INGET jag kan göra - utom att återuppleva minnen....

En olycka som denna är så onödig, liksom alla olyckor naturligtvis...och jag KÄNNER sympati och sorg, som folk i allmänhet gör...

Jag har bara så svårt att inte reagera med ilska då orsaker till på- och avkörningar förklaras med " dåligt före / farlig väg " ...eller liknande..

Hastighetsbegränsningar har oftast en orsak...

Och...under min sköld av gränslös realism FINNS det mänskliga känslor..

Tro det den som vill...

Och ...man får hoppas att olyckan för med sig en ökad medvetenhet om ....livets realiteter och ...skörhet...