Glädjen med att inte slänga grejer ;)

I morse då jag efter kl 9 surfat in på fb, såg jag att en vän varit igång redan  femtiden med ett meddelande till mig..
Det gällde metall som skulle lämpa sig till ett mycket speciellt ändamål...

Skrev ett svar som i stort gick ut på att jag skulle gå..ut för att kolla lagren då dimman lättat lite för att man skulle SE något...
Meddelade också att jag inte var anträffbar precis hela tiden på fb utan mobilen gällde vid snabbare ryck...

Dessutom har mina (pek)plattor nån inbyggd censureringsfunktion som gör att jag måste logga ut och logga in på nytt för att se om det t.ex kommit svar...
Därför bommade jag hans svar som var på minuten synkat till mitt meddelande - där jag sade : jag går ut nu...
( Han : kommer om 15 )

Ca en kvart därpå hade jag grävt fram ett alternativ till " önskat skrot " och... bilen körde in på gården...

En liten inventering i Snickis gav inga fullträffar, inte heller garaget/ krukskjulet, men jag hade en idé i ryggmärgen som gjorde att jag till synes planlöst irrade omkring på lagårdsområdet....
Ett litet zinkämbar hade dugt, men jag ville inte avstå från det och då jag hittat det rostfria kärlet som jag haft för krukskärvor blev det BINGO...
Gällde bara att TÖMMA det....

Skärvor av terracotta, glas och ..is..

En järnstång med gammal åskledare virad runt sig fick utgöra ishuggningsredskap och diverse tyngdlyftning,  bultningar och hackande senare kunde jag skölja ur den tunga pytsen som  förärades den tålmodige mannen :)

Vi hade en.låång pratstund på gården, för in ville han inte...Vi kom ändå överens om " en vettig kompensationsmetod " i utbyte för pytsen ( som han kunde modifiera själv - enligt egen utsago )

Summan av alltihopa var att jag hade kalla tår när jag kom in, men var full av energi och tankar...

Kom igen till att jag ÄR väldigt systematisk också...

I går tog jag mina färdigtkryddade strömmingsflundror ur frysen och lade dem på en tallrik i kylskåpet...Nu var de nästan tinade, så jag knäppte igång elspisens ugn, fodrade ugnspannan med bakplåtspapper, strödde rågmjöl på det ...och radade plåten full...Saltade, pepprade och rågmjölsbeströdde ovansidorna av fiskarna och ruffade in plåten i het ugn...

Eftersom den lilla elspisen blir varm upptill då ugnen är het, vispade jag torrjäst och lite mjöl i vasslan som sparats från gårdagens osttillverkning och ställde kastrullen på spisen...


Igår kväll hade jag förutseende nog ordnat in ved i vedspisens ugn för att få den sluttorkad inför eldandet i dag... Så...gjorde upp eld med dessa klabbar, fick ugnen tom ..och ...förhoppningsvis i lagom gräddningstemperatur när degen bakats ut och jäst....

Strömmingsflundrorna tog jag ut och vände för att få dem krispiga ...och nu undrar jag varför man oftast smörsteker dem i stekpanna med allt OS som det åstadkommer...
Resultatet blir minst lika gott i ugnen...utan os..

Hann mellan vändorna i köket också påbörja detta blogginlägg, ta fram bankkoderna och diverse fakturor för att i något skede a) beställa mer värkmedicin och b) betala de mest akuta räkningarna...

Nu sprakar det i vedspisen, hörseln är påkopplad, soffhörnet är skönt, tårna värmda och det har börjat regna - alldeles som utlovat...

Snöskoveln väntar troget ...

Har ätit fyra strömmingsflundror och är mätt och nöjd...

Under utevistelsen såg jag till min stora glädje att också tofsmesarna kommit parvis...Deras glada tjitter hördes innan jag såg dem...
Mitt sällskap sade att det finns tre olika sorters fåglar i hans kunnande : små, stora och kråkor..

Nu då jag kom från köket hängde gråspetten på den nyaste fågelkorven och mitt hjärta blev varmt...

TROR att jag OFTAST uppskattar mina bevingade och slingrande vänner NÄSTAN mer än människor...

Föraktar inte social samvaro med människor, missförstå mig inte - men djurlivet är på något sätt mindre krävande och jag kan avbryta tittande och bevakande precis då jag vill...

Eremit ??? Nej, men....jag trivs ensam i naturen och i mitt hem...

Med några små utsvävningar per år ...OM  jag själv får köra ...kan jag tycka riktigt bra om att åka på besök till vem det nu vara månde - och då det där inte råder väldigt spänd stämning ....
JULEN  är därför inte riktigt my cup of tea...


Tror att dagens besökare kan klassas som gemytligt sällskap ...och jag får tala mitt modersmål....Något som detta år kommit väldigt på skam...


Men det hör liksom inte hit nu...
Jag ska dessutom peta in brödet i ugnen, gå ut efter mera ved - som får sluttorka i ugnens eftervärme då brödet är färdigt och ...avnjuta en skiva varmt vasslebröd med russin i till tvåans kaffe...

Vilken systematik :D