 |
| Onna Artemis 10.5 2006 - 16.7 2016 |
Låt himlen gråta " låter som en boktitel, men var min första tanke då regnet började...
Sen måste jag ju ut och täcka cockmockdynorna, för jag " orkade " inte bära in dem...
Slöhet ???
Knäppte igång en maskin tvätt redan innan de första dropparna föll, väl medveten om att klädlinorna ute var fyllda med tvätt och en stor matta på väg att tvättas...
Fyllde diskvattenskastrullen, sorterade allt....Alldeles i vanlig ordning...
MEN, något fattas...
Livet ska omställas...
Det började redan i morse då jag riktigt på egen hand " hittat " till dasset och suttit där utan sällskap...och på vägen bort...i nånslags " protest" medvetet lämnade den lilla porten vidöppen…...
Ingen smiter dit längre på egen hand...obevakad - med risk att skära tassarna på EVENTUELLA vassa föremål ( eftersom området i forna tider använts som soptipp...)
Just det...
Matte- titeln är sedan i går ...missvisande....
Nu kommer jag till uttrycket " låt himlen gråta "...
Onna blev alltid väldigt till sig om jag grät...Över sorgliga filmer, världens orättvisor, vad som helst...
Också ljudlösa tårefloder registrerades och en varm tunga pussade min näsa...
Jag tänker inte hedra hennes minne med tårar...
Känner inget direkt behov ännu ...av vare sig sammanbrott och hejdlös sorg...
Igår morse var hon såå svullen i ansiktet - bara andra dagen av antibiotikan, men..det rådde ingen som helst tvekan om utgången....
Jag ringde bums 020202 och tog reda på närmaste dejour - som var i Åbo...DIT ville jag inte...
I Karis svarade en mycket nyväckt veterinär, som först sade att VI inte hör till det området, men gick sedan med på att ändå ta emot oss...för eutanasi...
Jag ringde kompisen ...som OCKSÅ sovit och ...efter ett tag gick med på att ställa bilen till vårt förfogande...
Vi hade fått en tid - 10.00 - men också ett privatmobilnummer istället förr 0600- numret som kostade 2€ / minuten....
En kvart före det klockslaget körde jag in på Pojovägen och tog en paus vid närmaste skuggiga busshållplats för att meddela att vi inte hinner ...som avtalat...
Kvart över var vi framme..
Veterinären sade genast då hon såg hunden att mitt beslut varit det enda rätta...
Svullnaden och käkbesvären visade på en aggressiv huvudtumör - som leder till döden inom ett par tre månader - oerhört smärtsamma sådana...
Hon var helt på min linje också då det gällde kanyler ...Nej, inga såna i något skede...Så snabbt och effektivt som möjligt....Picket i rumpmuskeln och ut ...
Onna hann med stor glädje hälsa på sonen - som planeligt kommit och nu förbjöds allt ömkande - och hans 12- veckor gamla valp innan hennes ben började vika sig och jag fiskade upp henne i famnen....
Hon fick ytterligare en spruta ...och medan den verkade, fick lillvalpen sin FÖRSTA vaccination...
Situationsironi om någon...
Några tårar - hittills de enda - kom då graden av medvetande tillät den sista dödande dosen...
Eftersom sprutan då gavs direkt " i brösthålan " ville jag inte se på....Stod några steg ifrån och lade fingrarna i öronen då jag tyckte mig höra ett litet kvidande...KAN ha varit från den nypickade lillhunden - vilket jag hoppades..
Det behövdes ytterligare en dos ...Onnas hjärta var starkt....
Men då allt var tyst och veterinären konstaterat faktum var mattes hjärta också så stumt att inga tårar banade sig väg ...
TROR jag...
Sonen betalade - för att undvika mitt pyssel med " endel kontanter / endel bankkort / endel VISA..."
Så ut med 13 kg 500 g i famnen, glömde bilnycklar och mobilen på bordet, tappade plånboken , men höll stadigt i den slappa kroppen....Hårt....
Fick visserligen lägga ner henne på asfalten för att bädda med sopsäck underst, bäddmadrass ...och mattes badkappa som symbolisk famn....på bakbänken i bilen...
LÄTTNADEN var större än saknaden ..och kommer säkert att var det en tid...
På hemvägen tog jag in vid Lehtisen Puutarha för att köpa 150 l ren ogödslad torv och en ...Azalea att plantera på graven...
KUNDE ha åkt via nån butik också, men ville inte utsätta kompisens bil för eventuella
" hundbilsaktivister " som antingen skulle slå sönder rutor eller attackera mig då jag lämnat en hund i en varm bil...
Väl hemma igen bar jag ut Onna till den tänkte gravplatsen, azalean bredvid, städade bilen, gick på " toa " och åkte till bilens ägare, som just lagom kom från en länk med sin hund...
Kunde ha plockat upp henne vid första resan hem, men hon ville enligt egen utsago " inte sitta i samma bil som en död hund...."
Hon ville köra - säkert livrädd att jag skulle agera kamikazepilot och störta oss mot postlådor eller hus ???? Jösses....:)
Då hon släppt av mig ...i backen ovanför min port ( !!! ) för att slippa se några " bylten ", promenerade jag in på gården och stängde portarna... lite demonstrativt medan hon svängde bilen...
Spaden stod beredd - lutad mot den största eken....
Ett tag senare låg Onna i sovställning i den mattegrävda " sovgropen " med nosen mellan tassarna och örat som vanligt lite över nosen...Hon vilade på en urgammal yllepläd som hon ofta legat på förut...och över henne lade jag min gula T-skjorta med Ingå hundförenings logo....
Snart hade jag täckt alltihop, planterat azalean...och tog mig en halvliter bubbelvatten - brunnsvichy...på trappan....
 |
| Inte bara busken, utan också hemodlat .... |
Hur det kändes att fortsätta ... ???
Lite mekaniskt...robotaktigt....
Fick igång trimmern med bara TRETTON ryck och höll på med grannstörande verksamhet en knapp timme...
Tvättmaskinen gick med två omgångar hundhåriga persedlar, men ...det är nog med hundhår som med granbarr...De FINNS kvar säkert ett år efter repektive ...utkånkning...
Eldade bastun lite efter 17.30...
Bytte till rent sänglinne efter att ha dammsugit sängen...
Nu strävar jag inte till utplåning av Onnas minne, utan....behöver bara sysselsättning...
Det är TOMT, TYST, ENSAMT....
Men jag kommer nog att ha sysselsättning ...och INGET att skylla på ....annat än egen kapacitet...
Ingen glad hund som ligger med högt huvud vid tröskeln och STIRRAR upp matte....som fattat rycket och skött sina matteplikter....
Minnen...många...glada....
Därvid blir det nu...
Mitt milda leende följer minnena av henne under våra tio år tillsammans...och jag får plocka upp brillor och knivar och ...bära min post sjäv....
Med tacksamhet i sinnet - över att ha gjort det enda rätta - fortsätter jag min jordevandring...
 |
| Kullannuppu passar bra...som gravblomma...Symboliskt.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar