Vad åskan ställde till med...

I vanliga fall har jag inget emot åska, men den här gången var den definitivt för nära.
Onna sov sin vana trogen genom alla blixtar och det dunder som fick huset att skälva i sina grundvalar...

 Då hon var liten - hon kom till mig den 10.7 2006 -var det ungefär lika hett som det nu varit och det åskade också, så det var lätt att lära henne att inte vara rädd för buller.

Vi satt i vindfånget med dörrarna öppna, hon i min famn och för varje blixt fick hon en liten godisbit och jag sade med glad röst "de e ÅSKA" . Samma procedur då det mullrade till. Några gånger med godis och några utan. Hon lärde sig fort att skådespelet där ute betydde något bra...)

Cocke däremot gillar inte oljudet, men har under det år han varit hos oss  - åtminstone lärt sig att vara tyst.
 NU - detta fenomenala oväder fick ändå både mig och honom att hoppa upp ur soffan, för det kom som en vass pisksnärt kombinerad med ett megabuller.

Så gott som alla stöpslar var utdragna, men se, den lilla Reddo-plutten på tv-antennen hade jag inte ens TÄNKT på.

 (  Den som inte ser på tv via datorn, kan jag upplysa att man slipper en skrymmande möbel som en tv-apparat om man som jag vill använda datorn till allt den duger.
En " Reddo" kostar 99€ och där är det....Bara koppla Reddon till antennkabeln och mellankabeln till laptopen - voila - en tv...)

Nu sade dock den "plutt" upp bekantskapen, så nu är vårt enkla tjäll ännu enklare. Förargligt, men vad gör man? Måste invänta klirr i kassan nån gång i framtiden- för just nu går husrenoveringen före NÄSTAN allt annat.

Underligt att man kan bli så beroende av tv - trots att man bedyrat att man alldeles väl kan vara utan. Men - det är ett bra sätt att komma loss från vardagsslitet, koppla av med nyheter, Prisma, dokumentärer av olika slag och ...CESAR - hundviskaren....

Fast han hade inget med åskan att göra....Jag får bara nya " idoler" med jämna mellanrum, som vilken tonåring som helst ;)