Pensionärens " vardag " - ett veckoslut i januari.....

Sitter med diverse små blessyrer i en tumme och ett lillfinger ...och småler....
Har just fått den lilla vinkellaven klar -  med sittplats för EN person som inte vill trängas / tråmas med övriga 1- 2 personer !!!

Skruvarna SKA försänkas, bara jag hittat försänkarborren !

Skulle kunna föra den till bastun NU, men det börjar kännas i axlar och fingrar...
Alltså görs det i morgon ....

Har sågat bort tidigare spräckta brädändor och slipat alla sågytor,  förborrat alla blivande skruvplatser, bivaxat det som INTE ska betsas med det mörka rökbastufärgade träskyddet...

Dunkade hammaren på vänstra lillfingrets yttersta långsida - en bedrift som egentligen borde vara omöjlig, men jag försökte komma åt att hamra utan att svänga laven....och utan att släppa trycket på det bräde som skulle spikas tillfälligt....
Höger tumända...hmmm - BORDE ha plåstrat om den efter första missödet, men efter det TREDJE fick både tumme och det skyldiga RULLMÅTTET en liten plåsterremsa på sig...
Metallmåttbandet hade rämnat en liten aning vid 41,4 cm- märket och DETTA jack rev min tumme...INTE klumpig hantering av verktyg !!!

Första hjälpen given..

Gersågens klingskydd har jag varit MYCKET tacksam över, likaså LASERN som beredvilligt hjälpt mig att få de sågade måtten att stämma....

De " gamla " fotbrädena får duga som de är, uppslipade och rena och längden passar den nya laven så bra att jag bara fäster dem på en annat sätt - i de tidigare trappstegen som var väldigt svårforcerade....och dessa fästa i en rejäl ram som är fastskruvad i två väggar...mot en vägg i  förra ...." utformningen " ...

Just nu pågår operation utdragning av REDAN rostade spikpistolsspikar - som kanske inte riktigt var det bästa valet för fastsättning...Vågar knappt tänka mig ytterligare ett år framåt och vad dessa tunna - på  bara ett drygt år djuprostade - spikar kunnat ge upphov till...

Sorgliga spikar....

Nu blir trappan lika lång som laven så man kan klättra upp utan att ha knäna ihopklämda som i en snäv kjol...

Det blir tre trappsteg istället för två för att man skall kunna GÅ ner framlänges utan att krampaktigt hålla i sig i laven - backande som en kräfta....Förnedrande...på alla sätt sett....



En vän var på besök idag och stannade upp i häpnad över min tambur....

Fnissss....
Man ser faktiskt inte mycket av golvet ...under det sågspånslager som ligger där, runt sågen, slipmaskinen, slagborrmaskinen, en vedkorg, bräden lagda mot väggen ( och som är ordentligt utmärkta för att jag skall veta VAR de skall placeras då  min " byggsats " kommer ner från tamburen.....) + kläder o.annat....

" Här är ju KALLT att jobba " utbrast hon...men nickade bifall då jag sade att det nog är kallare både i Snickis och bastun....
Hade hotat med att bjuda henne på kaffe och det hotet verkställdes - sittande i vardagsrummet så jag slapp röja i köket....

Hade just fått sesam/russin /havre/majsflarn bakade som tilltugg...De HÖLL på att brännas medan jag " bara skulle " såga ETT bräde, som blev två och...slipning därtill...
Till all lycka hade jag köksdörren på glänt och kände doften av...väääälgräddat....och fick släppa verktygen....

I morgon ska vi ut på byn....i något skede....

Jag BORDE hinna få mig en ordentlig avtvättning innan...helst i bastun men...KANSKE inte i den varianten av tunnbastu som jag skämtade om  på Fb ....

Bilden är definitivt min egen ;)